Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.377
»äges, hvad den eviga döden är. Det blir dock nödvändigt för
barnets uppfattning af 270 att förklara den eviga döden, 99m således
bör behandlas i sammanhang med samma stycke. N:o 370 passar
visserligen väl i det sammanhang, hvari det nu står, men flyttas det
näst efter 271, så kan under 370 stå en hänvisning till detsamma,
alldeles såsom förf. t. ex. under 399 hänvisar till N:o 276
kan väl sammandragas till ett med 282. Till N:o 371 hör lika
litet förra delen af Joh. 3: 36, som sednare delen af Marc. 16: 16
hör till 452.
Tredje hufvudstycket har förf. expedierat något för hastigt. Så
innehåller t. ex. förklaringen öfver första bönen, utom en hänvisning
till N:o 63, endast en uppdelning af Luthers förklaring i två
stycken — en så mycket mer onödig upprepning, som förf. enjigt sin ,
plan i sin lärobok indragit Luthers förklaring. Om vi nödvändigt
skola hafva tvenne katekeser, så bör den enas syfte ej i något fall
vara att endast upprepa och i kortare bitar uppdela den andras
stye-ken, ej heller inskränka sig till att vara en förenkling eller
förklaring allenast, utan fastmer ett supplement till den andra. Luthers
lilla katekes behöfver såväl en förklaring som ett supplement.
Öfverallt möta oss nemligen der begrepp, som behöfva förklaras för
den enfaldige, om han skall kuuna uppfatta och tillegna sig
läro-styckenas rika innehåll; och många saker, som Luthers katekes ej
alls vidrör, kunna dock vara nödiga att känna och således
nödvändiga delar af en sådan lärobok, som en katekes afser att vara. Vogt
har försökt att upphäfva katekesens tvådelning derigenom, att han i
sin »förklaring» indragit hela Luthers katekes. Deri gör han utan
tvifvel rätt, emedan en sådan auordning betydligt underlättar
öfversigten af sammanhanget. I fjerde och femte hufvudstyckena, hvarest
han friast begagnat denna method, har han ock deri bäst lycka|s.
Der ställer ban nemligen ej den Lutherska katèkesens stycken i
spetsen för hela den öfriga förklaringen för att sedermera upprepa dem,
utan låter dessa stycken under förklaringen ledigt inflyta, hvart och
ett på det ställe i sammanhanget, dit. det hör. I de tre första
hufvudstyckena åter sätter han Luthers förklaring främst och upprepar
den sedan i smärre bitar under den följande förklaringen.
Svårigheterna kunna väl vara större här än i 4:de och 5:te hufvudst.,
att på ett bestämdt ställe i sammanhanget infoga Luthers förklaring,
emedan i de två sista hufvudstyckena hvarje stycke af Luthers
förklaring innehåller svar på en bestämd fråga, hvilket åter ej är fallet
i de tre första, der den stående frågan är; »hvad är det?» d. v. s.
der Luthers ord afse att gifva en till ett sammanfattad kort förklaring
af hufvudordens hela innehåll. Emellertid kunde ju förf. hnr i full
enlighet med sin plan afdela hvarje Luthers stycke efter de särskilda
delar, det innehåller, och på behörigt ställe, med bibehållande af
Luthers ordalag, låta hvarje del såsom särskildt stycke inflyta i sam- >
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
