Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4Ö Andra Afdelningen. Anmälningar och Granskningar.
inflytelserik. — § 32 c)" in publico proponere, offentligen
framställa (anslå på offentligt ställe); ibdm: ad extremum
exspec-tate: vänten i det längsta (till slutet, näml. af mitt tal).
I exempl. 5 på sid. 51 har förf. atelemnat singula, hvilket
gör att Cic:8 mening endast ofullkomligt kommer fram. Märklig
är Öfversättningen af expl. 6 på sidan 52. Det hade förtjent
antecknas såsom en historisk märkvärdighet, om det inträffat,
att "många pretorer, många konsuler funnos på Sicilien.3’
Cicero säger "hafva varit der", naturl. som provinshöfdingar den
ene efter den andre. — § 79 anm. 4 expl. "Zosiphus hade ådragit
sig landsflykt". Om författaren hade erinrat sig, att texten har
volun-tarium exsilium, hade han väl ej tillagt consciscere en sådan
betydelse. — Expl. 3 pag. 60 öfversättes i strid med all
tem-puslära: senatusconsulto recitato med när senatsbeslutet före."
lästes. Cicero säger: sedan senatsbeslutet upplästs, hvarvid
församlingen vid uppläsningen af mitt namn klappat i händerna
(quum — dedispet), inträffade o. s. v. — § 85 Expl. 1; en
(inflätad) dunkel berättelse — Det är ej fråga om en inflätad
berättelse, utan otal berättelsen, redogörelsen för sakförhållandet i
målet: endast denna kan hafva inflytande på hela talets
klarhet eller otydlighet. — Expl. 4: sententiam verbis flnire, kläda
i passande ord (foga meningarne i sluten, i. e. rundad
ordställning). — Expl.: Den oratoriskaprydligheten ärhos Oassus
ofantligt stor (nec in Antonio deerat (fattades), nec in Crasso
re-dundabat — (gick — till öfverdrift) jfr. 111 Anm. expl, 1. 2;
§ 120. 2. expl. 1; § 72 expl. 3).
Läran om consecutio temporum var i förra upplagan af
i fråga varande stilistik en öfversättning från Seyffert med
tillägg af en regel från Madvig. I denna andra upplaga har förf.
äfven upptagit, ett moment af Kumlins tempuslära, ehuru K:s
grundsats rent af strider mot Seyfferts. Ty att endast de
tem-’ pora kunna bero af hvarandra, som tillhöra samma tidsområde,
låter sig någorlunda säga under de af S. uppstälda
förutsättningarne, näml. att läran om consecutio temporum inskränkes
till bisatser i conjunctivus, samt att perfectum uteslutande
tillegnas åt den närvarande tiden, och de relativa futura utmönstras
ur systemet. Deremot är det fullkomligt stridande mot verkliga
förhållandet, att äfven i de indikativa bisatserna valet af
tem-pus uteslutande bestämmes deraf, "huruvida deras handling skall
uppfattas såsom förfluten, liktidig eller tillkommande i
förhållande till hufvudsatsens." Just för att "tanken’ skall kunna
komma till sin rätt, är en sådan inskränkning i formernas bruk
omöjlig: den är ej heller af ofvan nämnde förf, påyrkad i detta
absoluta skick. Latinet kan hafva i hufvudsatsen, presens eller
futurum och måste dock för tankens skull hafva i bisatsen, futurum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
