Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
, 70
Första Afdelningen. Afhandlingar.
derefter heter hos Rousseau: "Menniskan vill icke hafva
någonting sådant, som naturen har gjort det, icke ens
menniskan sjelf; hon måste dresseras som en
konstberidar-häst". Dermed har Rousseau uttalat sin opposition mot
det herskande systemet och i och med detsamma den
grundåskådning, från hvilken han vid hela sin
framställning utgår,, och den högsta principen för den uppfostran,
hvilken han vill gifva barnet. Det är ock denna
grundsats, som måste anses såsom det egentligen epok-görande
i arbetet, och den kan uttryckas med det enda ordet
natur-enlighet Det är för öfrigt samma tanke, som
genomgår hans år 1760 af akademien i Lyon prisbelönta arbete,
uti hvilket han framstäjde det inflytande, som
vetenskaper och konster öfva på sederna, såsom förderfligt.
Rousseaus ideal är vilden, som lefver utan egendom, utan
äktenskap, utan beqvämligheter, och han vill äfven så till
vida uppfostra sin Emile såsom en vilde, att denne,
om han ock till sist skall röra sig inom ett samhälle, dock
skall lefva utan behof, oberoende, helt och hållet stödd
på sig sjelf. Rousseau har sjelf uttryckt detta på
följande sätt: "Emile är icke en vilde, som bör förvisas till
öknarne, han är en vilde, skapad att bo i städerna; han
bör veta att lefva der, om icke såsom menniskorna;
åtminstone med dem". — "Den naturliga menniskan",
heter det vidare, "är den numeriska enheten; menniskan
såsom medborgare i samhället är endast en bråkdel, som
beror af nämnaren, och som hemtar sitt värde af sitt
förhållande till det hela, samhällskroppen". Han förtydligar
sin mening genom flere exempel, bland hvilka ett är
följande: "En spartansk qvinna hade 5 söner vid hären
och-väntade underrättelser om stridens utgång. En helot
kommer; hon frågar honom darrande, huru det har gått.
— "Dina B söner äro dödade." — "Eländige slaf, har jag
frågat dig derom?"—"Vi hafva segrat." — Modern
springer till templet och höjer tacksägelser till gudarne. Se
der medborgarinnan!" — utropar Rousseau. — Så länge
man emellertid kunde så helt och hållet gå upp i staten,
gick det ännu an. Men i våra dagar gifves det icke
längre sådana samhällen som i forntiden; orden
fädernesland och medborgare borde utplånas ur de moderna språ-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
