Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jean Jacques Koasseaa såsom uppfostrare. ft*
pas på hjelp af konsten." — Emellertid medgifver
Rousseau, att han skulle tillkalla läkaren, om Emiles lif vore
uppenbarligen i fara, "ty då kan han icke göra värre än
döda honom". — "Jag vet väl," tillägger han, "att läkaren
icke skall underlåta att draga fördel af dröjsmålet. Om
barnet dör, så har man tillkallat honom för sent; om det
slipper undan, så är det läkaren, som räddat det. Må så
vara! Må läkaren triumfera; men — framför allt må man
icke tillkalla honom förrän i yttersta stunden!" — Yi böra
härvid dock tillägga, att Rousseau i en senare tid
ångrade den öfverdrift, till hvilken han i dessa utfall gjort
sig skyldig och inskränkte sig till yrkandet om ett
måttligt och försigtigt bruk af läkemedel.
Men är då alldeles intet att iakttaga med afseende
på barnets helsa? — Jo, svarar Rousseau, helsoläran är
den enda del af läkekonsten, som har någon nytta med
.sig, men denna är åter mindre en vetenskap än en dygd.
Måttlighet och arbete — se der de rätta läkemedlen, och
han bestyrker detta genom att anföra exemplet af en
ir-ändare, Patrik Oneil, som, utan att någonsin
hafva’begagnat andra läkemedel än de nämnde, var så stark och
frisk, att han vid 113 års ålder gifte om sig för sjunde
gången. Han finner också, att djuren härvid kunna tjena
menniskan till föredöme, och om man invänder, att
djuren äro mindre utsatta för sjukdomar, emedan de lefva
mera naturligt, så svarar Rousseau: "detta sätt att lefva
är just det, som jag vill bibringa min lärjunge."
Likasom Rousseau förut yrkat, att modern måtte vara
den, .som egnar barnet den första vården, så yrkar ban,
att fadern må vara dess lärare. "Men affärerna,
embets-verksamhet, alla andra pligter! —Ja, svarar Rousseau,
den "som icke kan uppfylla sina pligter som far, har icke
rättighet att blifva det. Läsare, tron mig! — jag
förutsäger hvar och en, som har hjerta i kroppen och
försummar så heliga pligter, att han skall länge gjuta bittra
tårar öfver sitt fel och aldrig kunna trösta sig deröfver."
— Men om man är rik, så kan man ju betala en annan,
för att han uppfyller de omsorger, som åligga en sjelf.
— "Fala själ!" — utbrister Rousseau, "tror du, att du
kan för penningar gifva din son en annan far? Bedrag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
