- Project Runeberg -  Pedagogisk tidskrift / Sjette årgången. 1870 /
297

(1903-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Huru vi kunna verka på barnets hjerta. 29">

är mest egnadt att förekomma ett återfall i det samma
onda.

Väljen väl edra bestraffningar. När det är möjligt, så
låten dem utgå från sjelfva det fel, som blifvit begånget.
Ar barnet känsligt, väljen då ett straff, som tilltalar dess
hjerta: hållen det på afstånd, undertrycken de
smekningar, vid hvilka det fäster så stort värde, låten en
tillräcklig mellantid förflyta, innan det åter kommer i
åtnjutande af den förra förtroligheten.

I kunnen äfven inskränka vederqvickelsestunderna,
utvandringarna, nöjen af alla slag, till och med någon
gång kosten. En uteblifven måltid kan ej skada ett barns
helsa; att under en längre eller kortare tid beröfva
barnet all omtyckt mat, är stundom det bästa medlet att
verka på vissa naturer, särskildt på materiella varelser,
benägna för frosseri1).

Undviken så mycket som möjligt instängning; åläggen
aldrig ett barn att intaga sin bädd före den bestämda
timmen. O verksamhet och enslighet alstra onda tankar,
uppväcka brottsliga begär. Man skall säkerligen förstå
mig utan vidare förklaring.

Måste mai* nödvändigt förbjuda bruket af kroppsliga
bestraffningar? Nej! Bibelns egna ord göra dem
berättigade. Hören här den af Gud ingifna vishetens språk:

Den sitt ris spar, hän hatar sitt barn; men den som det
hårt hafver, han näpser det i tid (Ordspr. 13: 24).

Lät icke af att tukta pilten; ty om du slår honom med
ris, sä behöfver man icke dräpa honom. Du slår honom med
ris; men du friar hans själ ifrån helvetet (Ordspr. 23:13,14).

Ris och straff gifver vishet; men ett barn, som hafve?%
sjelfsvåld, utskämmer sin moder (Ordèpr. 29: 15).

Men, säger man, dessa ställen äro hemtade ur det
gamla Testamentet. Det nya, som sätter nåden istället
för lagen, kan icke annat än begränsa straffets
utsträckning och spiritualisera dess användning. Evangelium
sätter för visso något bättre i stället för agan, men endast

’) Detta bestraffningssätt fordrar dock den största urskilning
vid tillämpningen, ty annars kan lätt just det lyte, här antydes, af
sjelfva straffet framkallas i ännu högre grad. öfvers, anm.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:31:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pedagtid/1870/0301.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free