- Project Runeberg -  Pedagogisk tidskrift / Sjette årgången. 1870 /
303

(1903-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Huru vi kunna verka på barnets hjerta. 29">

I hafven icke lyckats! Aren I säkre, att I vid alla,
tillfällen hafven visat eder nog fastei och nog lifvade af
denna brinnande kärlek, som besegrar alla hinder? Aren
I fullt visse, att I alltid hafven hållit lika jämnt de tvenne
gyldene tömmar, som Herren lagt i eder hand för att
hjelpa eder vid edra barns ledning?

I masten ständigt ställa eder under Guds ögon, med
ymniga böner vattna det svårodlade fält, som I hafven
åliggandet att bearbeta. Aren I visse att nog hafva
bedit? Yåra bemödanden blifva gagnlösa, när vi icke ställa
Gud vid vår sida; han ensam kan gifva välsignelse åt
vårt arbete, undanrödja hindren och böja våra barns
hjertan. Bönen sätter den arm i rörelse som rörer himmel
och jord1) ’, men vi vilja ofta verka genom egen kraft. Vi
tro oss nog starka genom våra goda afsigter; högheten
och högmodet afhålla oss från att taga vår tillflykt till
vår rätte hjelfcare. Orsaken till vår ringa framgång
måste ganska ofta sökas i våra böners fåtal och i den svaga
tro, hvarmed de frambäras.

Aren I slutligen säkre, att I nog länge och nog
tåligt afvaktat hjelpen för att kunna säga, att han blifvit
eder vägrad? Yi skulle vilja, att frukten af. vårt arbete
alltid frambragtes inom en ganska kort tid eller
åtminstone ej allt för aflägsen. Liksom barnen, hvilka till och
med samma timme, som de nedlagt fröet i jorden, komma
att med otålighet efterse, om det qj börjar att skjuta
skott, beklaga vi oss deröfver att våra bemödanden äro
gagnlösa, emedan vi måste vänta, innan vi se några
frukter mogna. Tid ’ behöfves för alla tings frambringande,
och de yppersta fordra den längsta tideji. Det eller det
felet skall kanhända vara flere år, innan det blir
fullkomligt utrotadt; måste man deraf sluta, att vi aldrig skola
se det försvinna? Den eller den anmärkningen har
hundra gånger blifvit upprepad, utan att frambringa någon
verkan, sägen emellertid icke, att barnet är
oförbätterligt; förstån att hafva tålamod, ända till dess Gud finner
godt att gifva någon frukt. Huru mycken oro hafven
I icke förr hyst för edra barns helsa, och I hafven icke

’) Hägg. 2: 7.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:31:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pedagtid/1870/0307.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free