Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(Bihang.)
Bidrag- till läran 0111 finala ocli konsekntiva
ut-satser i latinet.
(Ports.)
8. Bestämma (instämma, gilla), besluta,
ö/ver-enskomma: censeo, comparo, decerno, finiö, iuro, coniuro,
paciscor, depaciscor, pango, [probo, approbo], sancio, scisco,
[sentio, adsentior~\, statuo, constituo, instituo, convenit, placet,
visum est.
Censere konstrueras dels med ut, konj. utan id ("råda,
"rösta för", "besluta"), dels med ackusativus och verbet i /ut.
part. pass. ("anse" "pröfva skäligt"), eller inßnitivus ("mena",
"tro"): Ut ea vestra quoque auctoritate flrraentur, censeo. Cic.
Phil. 11, 12, 29. Sest. 34, 74. Liv. 1, 52, 3. 10, 35, 17.
Cæs. BG. 6, 40, 2. BC. 67. 1. Censebant enim omnes fere, ut
in Italia supplementum scriberetur, Fam. 3, 3, 1. Post. 6, 13.
Cæs. BC. 1, 2, 3. Senatus censuisset, uti Hæduos defenderet,
Cæs. BG. 1, 35, 75. Censuerunt patres, ut consules inter se
corn-pararent, Liv. 30, 1, 2. 40, 12, 32. 1, 13, 39 etc. Cic. Cat.
3, 6, 14. Censeo ("röstar"), id eis, qui in exercitu M. Antonii
sunt, ne sit ea res fraudi, Cic. Phil. 5, 12, 34. Magno opere,
censet, ne exspectent, Liv. 3, 18, 3. — Konj. utan id (i bet.
"råda") förekommer ej sällan i Ciceros bref: Ita censeo facias.
Fam. 4, 2, 4. 7, 13, 2. 16, 5. 9, 21, 3. Qfr. 1, 3, 7. Att.
1, 4, 1.. 2, 4, 7. 4, 17 3. 8, 1, 1 etc. Quæ disputari de
amicitia possunt, ab eis censeo petatis, Læl. 5, 17. Verr. 5,68,
174. Phil. 2, 37, 95. Acad. 2, 30, 97. Censuit, priusquam
quisquam agrariæ legis auctor tribunus exsisteret, occuparent patres,
Liv. 2, 48, 2. 21, 19, 10. 36, 7, 17. Säll. Cat. 52, 26. Or.
Phil. 18. Konjunktivus, som af Schultz (Gr. 398, 5) framställes
ss. sällsyntare, synes vid detta verb sålunda vara vanligare än vid
öfriga verb.
Ackusativus och verbet i fut. part. pass. efter detta verb
i förut angifven betydelse är allmän: Quæ senatus nominatim
ven-denda censuit, Cic. Agr. 2, 14, 36. Flacc. 24, 57. Dom. 26,
68. 32, 85 etc. (Att verbet står i infinitivus är ovanligt, utom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
