Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
beatus imraortalisque sit, Cic. ND. 1, 34, 95. Vebementer id
retinebatur, populi comitia ne essent rata, Rep. 2, 32, 56.
Susti-nere, som» följes ftf ut i bet. "stå ut med", tillåta", upptages
äfven här: Non posse tuam famam et officium sustinere, ut contra
eum arma feras, Att. 9, 7, b, 1.
Valere står vanligen i förening med id, hoc, nihil, tantum,
eo, ad eam rem etc., då det följes af ut: Valeant nunc eadem illa,
non ut præcipue amici, sed ne præcipue inimici simus, Liv, 41,
24, 15. Non ad definiendum optimum statum valuit, sed ut
ci-vitate maxima reapse cerneretur, Cic. Rep. 2, 39, 66. Id valuit,
ut peccatum hæreat non in eo, qui monuerit, sed. Cic. Div. 1, 16
30. Rep. 1, 18, 30. Ut suffragentur, nihil valent gratia ipsi,
Mur. 34, 71. Liv. 7, )7, 13. 45, 23, 10. Non tantum valuit,
ut tollat, e vita amicitiam, Cic. Læl, 13. 48. Marc. 5, 14. Mur.
15, 32 etc. Metus ad omnes valuit, ne deditionem recusarent,
Liv. 38,28,6. 41, 24. 15.(7, 30, 4.)
Vincere evincere, pervincere konstrueras med ut i bet.
"utverka", "förmå": Plebs vicit ut quintum eosdem tribunos, crearent,
Liv. 3, 29, 8. 4, 25. 14. 5, 36, 8 etc.. Precibus victus, ne
diceret ius, ib. 42, 22, 7, 2, 36, 3. — Evincunt instando, ut
litteræ sibi ad Tarquinios darentur, Liv. 2, 4, 3. 3, 41, 1 4,
25, 1. 5, 26, 1. 38, 9, 7. —- Pervicere certe, ut et Veturia
et Volumnia in castra hostium irent, Liv. 2, 40, 1. 4, 12, 4.
16, 6 30, 15. 55, 5 etc. Pervicerit, ne in ullo genere
ho-ininum inhouorata esset, ib. 10, 24, 9.
12. Till sist sammanföras åtskilliga exempel, där ut
förekommer efter verb och talesätt af hvarjehanda betydelse. De
flesta af dessa äro ensamt stående fall, i hvilka det är svårt att
angifva någon bestämd final eller konsekutiv bemärkelse hos den
följande ut-satsen. För öfrigt må erinras om, hvad som förut
nämts, det ofta blott skenbara sammanhanget emellan ut-satsen
och det föregående verbet; stundom är ock sambandet lösare, så
att objektsatsen får utseende af en ren final el. konsekutiv sats.
Amittere med ut, Cic. Inv. 2, 3, 10 är anfördt i
inledningen. — Appropinquare: Catulus ille, qui iam apprupinquat, ut
videat, Cic. Fin. 3, 14, 78. Härmed kan jämföras properare:
Hunc igitur ut sequerer, properavi, Cic. Phil. 1,4,10 Cæs. BC.
2, 20, 1. — Constare: Præclare tibi constas, ut de eis, qui
nunc sint, nihil velis ipse dicere, Br. 72, 251. Härmed må
jämföras perseverare: Ad urbcin ut non accederem perseveravi
Cic. Att 9, 19, 3, — Non enim id solum continet ea disputatio,
ut cognitionem adferat, Tuse. 3, 23, 57 — Debere: Te nihil pius
milli debere, quam utpræsto esses, Cic. Att. 3, 15, 7. de Or, 2, 2, 8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
