Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
Thomas Arnold. Skolan i Eugby.
Englands mäktiga flotta, och genom vigtiga befästningar,
arsenaler och militära anstalter var nejden en af de vigtigaste
tillre-delseplatserna för den oerhörda maktutveckling, som bröt
Napoleons verldsvälde. Ett handlingskraftigt väsen, ett fosterländskt
tänkesätt och ett storsint mod utvecklade sig hos ynglingen tidigt.
Som skolgosse förtjustes han af de krigiska balladerna, hvilka han
till stor del kunde utantill och i hvilkas anda han äfven sjelf
försökte sig som diktare. Det var genom läsning af Iliaden — till
en början i Popes öfversättning — och beundran för Homeri
hjältar, som han fick sin första dragning till den fornklassiska
litteraturen. Genom Smollets engelska historia, den han i
barndomen ifrigt studerade, leddes först hans håg till den historiska
vetenskapen. En varm religiös fromhet och en fast tro på en
gudomlig verldsordning inplantades hos honom af hans moder
och utvecklade sig med åren allt starkare.
Kedan vid 16 års ålder började han sina studier vid
universitetet i Oxford, fem år därefter var han "fellow of Oriel
college" samt slutligen akademisk lärare vid college uti Laleham.
Här egnade han sig åt omfattande filologiska och teologiska
studier. Isynnerhet arbetade han på sin berömda edition af
Thu-cydides samt på sitt arbete öfver romerska republikens historia.
Arnold var ej en "objektiv" natur, hvars personliga själslif, så
att säga, absorberas af vetenskapens innehåll; för honom var
tvärtom detta innehåll ett näringsmedel, som skulle befordra det
personliga och medborgerliga lifvets kraftiga utveckling. Så väl
i sin Thucydides som i sin romerska historia uppsöker han de
lärdomar, som för den sedliga människan äro att hämta af
hedendomens lif och resultaten af den rika undervisning, som
forntidens republiker erbjuda åt det fria moderna samhället. För egen
del drefs han till arbete af brinnande lust att egna sina krafter
åt något minnesvärdt verk. "Jag bekänner", skref han, "att jag
är en af de mest ärelystna människor i verlden", och som värdiga
mål för ett lifs sträfvande stälde han "att blifva ledande
minister för ett stort rike eller ock författare till verk, som skola
lefva i alla tiders hågkomst".
I slutet af år 1827 utnämdes Arnold, föredragen framför
30 medsökande, till rektor vid skolan i Eugby. Yid första
påseendet kunde tyckas, som om han, den forskande
vetenskapsmannen, här inkastat sig på en alldeles främmande bana; inen
så var ingalunda fallet. I närmaste sammanhang med det
intresse, som han fordom egnat åt de frågor, som hörde till ett
folks religiösa och sedliga utveckling, stod i sjelfva verket den
omsorg, som han hädanefter med hela styrkan af sin energi egnade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
