Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
Thomas Arnold. Skolan i Eugby.
Skolgossarne i Rugby voro ett hurtigt, lifskraftigt slägte,
som tyckte om halsbrytande lekar och kroppsöfningar. En af de
mest och hälst idkade lekarne var "fotbollspelet".
Skolhusgossar-ne täflade härutinnan med det utanför skolhuset boende
"skolpar-tiet". För hvartdera partiet var upprest ett täflingsmål, som
liknade en galge och bestod af två pålar, nedstuckna i marken
ungefär 14 fot från hvar andra och en tvärslå fäst ett stycke, öfver
dem. Det parti, hvars kämpar lyckades att två gånger med
foten kasta upp bollen så, att den for mellan stolparne och öfver
tvärslån på motspelarnes mål, hade vunnit. De större gossarne
utgjorde förtruppen och voro spelets egentliga hjältar; de
mindre bildade en eftertrupp, som hade att taga mot bollen och
kasta den tillbaka, innan de större gossarne af motpartiet
hunnit slunga den längre främ. Leken kräfde vighet och öfning
samt var ibland, då våldsamma sammanstötningar förekommo, rätt
farlig. "Denna termin", berättade kamraten East — kanske något
öfverdrifvet — för Tom Brown, "hafva två nyckelben blifvit
afbrutna och ett dussin kamrater blifvit illa tilltygade (i
öfversättningen : "gjorda till krymplingar") och sistlidet år bröt en kamrat
sitt ben".
Fullt ut så ansträngande, om än ej farlig, var leken "hare
och hundar". En del af gossarne, hvilka förestälde harar, förde
med sig i påsar små papperslappar. De fingo ett försprång af
6 minuter, hvarunder de, allt som de sprungo åstad, strödde efter
sig papperslapparne till vägledning för förföljarne, hvilka sedan
med ilande fart satte sig i rörelse efter det så anordnade spåret
öfver ängar, åkerfält, kullar och snår. Målet för en sådan
kapplöpning kunde vara ända till 9 engelska mil aflägset.
Naturligtvis utgjorde en dylik löpning en skiftande kedja af äfventyr,
missöden och vighetsprof, men icke var den gjord för klemiga pojkar.
Två eller tre qvällar hvarje vecka täflade gossarne i boxning,
hvilken försiggick på äkta engelskt manér. Oftast var denna
täflan blott lek, men en och annan gång kunde hållas verkliga
boxningsenvig, som ej aflupo utan bulnader och blodiga
minnesbetor. I ett sådant envig, hvilket i den ofvan nämda skildringen
utförligt beskrifves, var Tom Brown hjälten.
Helt visst var det kamratlif, som sålunda utvecklade sig,
en smula vildt och saknade icke sina betänkliga lyten.
Öfver-sitteriet följde som pennalismens skugga; åtskilliga oseder hade i
skolan vunnit burskap, och några af de äldre lärjungarne förde
en just icke föredömlig vandel. Så inleddes en gång en stor del
af gossarne i ett större lotterispel med thy åtföljande vadhållning,
och då Tom ej ville till en af öfversittarne för ett rampris afstå
den häst, som han vunnit, blef han med våld hållen intill en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
