Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 Thomas Arnold. Skolan i Eugby.
Af detta lilla exempel framgår i någon mån, i hvad mening
Arnold fattade sin grundsats, att allt skulle göras genom
gossarne, men intet för dem — motsatsen till den grundsats, som den
tidens reaktionära styrelser följde i afseende på folken. — Med en
lycklig förening af finkänslig takt och manligt allvar behandlade
han sina gossar som gentlemen och tänkande varelser, dem han
lärde att fatta mera sjelfaktning genom den aktning och tillit
han sjelf satte till dem. Till en gosses uppgifter satte han från
början alltid obetingad tro; men upptäcktes osanning däri,
straffades den strängt och upprepades den, följde till och med
förvisning från skolan. Gossarne yttrade också: "Det är skamligt att
säga inför Arnold en osanning; han tror oss ju alltid".
Med lärjungarnes föräldrar och målsmän stod Arnold i
liflig brefväxling, synnerligen om sina iakttagelser rörande gossarnes
sedliga utveckling. Brefven voro korta och knapphändiga, då intet
var att anmärka hos gossen, i annat fall synnerligen utförliga. För att
ingjuta en bättre sinnesriktning hos vilseförda ynglingar begagnade
han allehanda utvägar. Det älskligaste stycket i skildringen af "Tom
Browns skollif" är berättelsen om den förändring till det bättre,
hvilken hos Tom småningom försiggick genom inflytelsen från den
lille finkänslige, vähippfostrade nykomlingen Arthur, för hvilken
rektorn satte honom till mentor och rumkamrat. Genom
uppgiften att sjelf i viss mån vara ledare och föresyn drefs Tom till
större uppmärksamhet äfven på sig sjelf och under stigande
tillgifvenhet för sin lille kamrat tog han äfven intryck af dennes
barnafronima väsen och renare tänkesätt.
En varm religiös tro utgjorde innersta grundtonen i Arnolds
väsen; ur den och i förening med den framvällde den varma
kärlek, hvarmed han omfattade sin skola och sina lärjungar.
Beli-gionsundervisningen var för honom icke ett blott inpräglande af
läran, utan hon var i främsta rummet ett medel att bringa
kristlig tro och därpå grundad sedlighet till användning i lifvet. Vid
skolans andaktsstunder fäste han mycken vigt. Gudstjänst hölls
icke blott hvar söndag i skolans kapell, utan äfven hvar morgon
i samlingsrummet, innan lektionerna började. Arnold var därvid
alltid predikanten, och predikningarna, framgångna ur en
bjärte-varm själ, voro afpassade just för ungdomens ståndpunkt och
behof, hvarför de i synnerhet på de äldre ynglingarne gjorde ett
djupt intryck. Af religionens anda var hela den undervisning,
som han meddelade, genomträngd. Explikationen af de
fornklas-siske författarne skedde lika mycket med afseende på innehållet
som pà språket. Han kunde då börja lektionen med att tala om
den sedeslöshet, som följer med en civilisation utan religiös tro
och sedan tillägga; "Nu skola vi se ett exempel därpå", hvarefter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
