Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
Sveriges historia från äldsta tid.
invandring, är klart af hvad som skedde här i Sverige vid
kristna tidens början. Härmed är icke nekadt, att ju en mindre
inflyttning kunnat äga rum, sådan som den tyska till Sverige
under medeltiden.
Icke mindre än tio sidor af sitt utrymme egnar förf. åt en
redogörelse för och vederläggning af prof. Nilssons bekanta teori
om den skandinaviska bronsålderns feniciska ursprung. Då
knappast någon annan än upphofsmannen numera omfattar den teorien,
kunde vederläggningen möjligen synas öfverflödig, men den är
så väl gjord och så intressant, att man icke kan önska, att den
vore borta. Såsom resultat däraf framgår, att den första
kännedomen om bronsen icke från vester kommit till norden. I
länderna söder och sydost om Skandinavien söker däremot förf. den
väg, på hvilken bronsen spridt sig till våra trakter, och i
åtskilliga ungerska och österrikiska fynd uppvisar han motstycken till
vissa skandinaviska från den äldsta bronsåldern. I fråga om
bronsens väg till norden ansluter sig således förf. nära tilJ Worsaae
och bestrider i likhet med denne, att vägen skulle gått öfver
Ryssland; han fäster uppmärksamheten därvid att ryska
bronssaker äro väsentligen olika våra och därjämte alldeles saknas inom
stora sträckor af det område, som bronskulturen på sin väg till
Skandinavien skulle genomvandrat, om den kommit till oss från
det hållet. Möjligen kan frågan ännu anses öppen. Hildebrand
har i en uppsats om Kassiteriderna erinrat, att den ryska
bronsåldern ännu är så litet känd, att man af det lilla som blifvit funnet
egentligen icke är berättigad att draga någon afgörande slutsats
eller med Worsaae förneka, att Ryssland varit ett genomgångsled
för den nordeuropeiska bronskulturen.
Liksom vår förf. uppvisat förmedlande öfvergångar från
stenåldern till bronsåldern, så framstår äfven järnåldern efter hans
framställning icke längre såsom produkten af en våldsam
omstört-ning, såsom importerad af invandrande eröfrare af främmande stam,
utan såsom en ny kulturutveckling hos den gamla stammen,
uppkommen genom handel och annan dylik samfärdsel med
främmande folk. Den gamla åsigten om järnålderns ursprung stödde sig
på åtskilliga antaganden, som nyare forskningar visat vara
oriktiga eller mindre väl grundade. Man ansåg, att järn, silfver,
runor m. m. på en gäng blifvit kända i norden, och att en
förändring i grafskicket samtidigt inträdt. Men så har det icke
tillgått. De nya kulturelementen hafva småningom blifvit
spridda, och mellan grafvarna från bronsålderns sista och järnålderns
första tid synes nu mera icke någon märkbar skilnad finnas. Nyare
fynd synas ock antyda, att grafvar från brons- och järnåldern i
samma hög icke varit fullt så sällsynta, som det velat förefalla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
