Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
Sveriges historia från äldsta tid.
kelt med Odhner (efter Hildebrand i Pedagogisk Tidskrift för 1866)
säga: "I samma konungabref omtalas för första gången det s. k.
andliga frälset, d. v. s. kyrkans frihet från skatt af de gods och
gårdar, hon då innehade, en frihet, som af följande regenter
utsträcktes till den nya egendom, som kyrkan förvärfvat", utan att
inlåta sig på den i grunden olösliga frågan, om de utan tvifvel
olagliga privilegierna också i verkligheten kommit kyrkan till godo
i bela sin utsträckning. Hvad angår den anförda punkten ur
den äldre vestgötalagen, så kan det sättas i fråga, om icke
åtskilliga af denna lags stadganden utom det nämda varit antiqverade
redan på den tid, då den äldsta nu kända handskriften af den
samma kom till.
Till tjänst för den nya upplaga, som vi hoppas snart blir
nödvändig, anteckna vi, innan vi lämna dr Montelii arbete, ett par
språkliga oegentligheter, som händelsevis anträffats. Sid. 17 säges:
"gånggriftens form är lika litet naturlig för en graf, som den är
tjänlig för en bostad o. s. v." Meningen skall vara: "lika
onaturlig (1. otjänlig) för en graf som lämplig för en bostad". Sid.
248 säges: "Ingjald var på Eänninge jämte sin för liknande
illgerningar som fadern beryktade dotter."
Dr Montelius har fört sin framställning ända fram till 1350.
Där vidtager dr Hildebrand, en af de erkändt främste kännarne
af vår medeltid. Att man valt 1350 till skiljepunkt mellan de
bägge delarne, väcker någon förundran. Skildringen af Magnus
Erikssons regering m. m. brytes härigenom midt itu, och
digerdöden får på visst sätt större betydelse än den förtjänar.
Lämpligare synes vara att med Odhner uppställa året 1319 såsom det
första af det nya tidehvarfvet. Möjligen är det den yttre
anordningens kraf, som gjort det nödigt att dela hvad som egentligen
hör till sammans.
Såsom varande den första nyare på en gång populära och
vetenskapliga skildringen på svenska af vår medeltid, måste dr
Hildebrands bok anses för ett af den svenska historieskrifningens
nyttigaste och oumbärligaste verk. En del af det af honom
behandlade tidehvarfvet är visserligen grundligt genomforskad, men
hur många bland den läsande allmänheten känna ens till namnet
Styffes och Allens verk? Af hundrade bland dr Hildebrands läsare
torde de nittionio nödgas vidgå, att innehållet af boken är för
dem något till största delen alldeles nytt, och att medeltiden
hittills egentligen varit en terra incognita för dem. Detta torde
gälla äfven om mången, som ansett sig rätt väl bevandrad i den
historiska litteraturen. Ville vi påpeka allt hvad som i detta
arbete torde förefalla mängden af läsare nytt, så blefve det det
samma som att afskrifva större delen af boken. Endast ett par
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
