Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35 Sveriges historia från äldsta tid.
så måste följaktligen ett sådant tvifvel anses ännu mer
berättigadt, när det gäller att döma medeltidens handlande personer.
Och om man vill på statsaktioner anlägga den stränga moraliska
måttstocken, så är det gifvet, att den bör användas på alla
förekommande fall ’af likartad beskaffenhet. Erån dessa grundsatser
synes förf. hafva afvikit, då han näpser Waldemar Atterdag, men
rent släpper gamle herr Sten och herr Svante Nilsson. Detta
senare är, i öfverensstämmelse med det ofvan sagda, visst icke
klandervärdt. Det myckna talet, som Allen och Paludan-Müller
låtit oss höra om riksföreståndarnes svarta karaktär, är ett i
grunden dåraktigt tal. Hade de männen icke varit just sådana de
voro, så hade de sannerligen aldrig lyckats utföra sitt värf. Att
de därvid användt medel, som taga sig slätt ut från strängt
moralisk synpunkt, må vara sant, men det har varit fullt ut så
mycket deras samtids skull som deras egen. Långt ifrån således att
klandra riksföreståndarne för deras uppförande mot
unionskonung-arne, hålla vi tvärt om före, att det ingalunda hade skadat, om
t. ex. Magnus Eriksson eller Karl Knutsson haft något af herr
Stens och herr Svantes knipslughet; äfven de hade då möjligen
kunnat frälsa sitt land ur röfvarhänder. Riksföreståndarne hafva
med kraft och skicklighet arbetat för ett upphöjdt mål; därmed
hafva de, ur historisk synpunkt, fullgjort all rättfärdighet och
förvärfvat sig beståndande anspråk på efterverldens aktning. Men
om man erkänner, att desse män gjort rätt, när de räddat sitt
land från utländskt ok, äfven om de därvid användt falskhet och
trolöshet mot fienden, så måste man ock medgifva att konung
Valdemar gjorde rätt, när han åter samlade från hans rike
lösryckta provinser, äfven om han nått sitt mål på intrigens
slingrande vägar. Hade han icke varit sådan han var, så hade det
väl aldrig "åter blifvit dag" i Danmarks rike. Härmed hafva vi
icke velat förneka, att ju konung Valdemars arga list kan hafva
varit en eller annan gradation svartare än de svenske
riksföreståndarnes, men den ene borde i alla fall mätas med samma mått
som de andre.
Utrymmet är redan så strängt anlitadt, att vi åt den tredje
delen måste egna ett ännu flyktigare omnämnande än åt de två
första. Måhända blir det oss förunnadt att en annan gång
godt-göra hvad som nu brister. Om man trott, att en förf., som i
våra dagar ville skrifva Gustaf Wasas och hans söners historia,
icke hade annat att göra än sammanfatta resultaten af andras
forskningar, så visar oss en genomläsning af dr Alins arbete, att
en sådan föreställning var fullkomligt misstag. Ett grundligt
källstudium har satt äfven denne förf. i stånd att framdraga
mycket nytt eller hittils opåaktadt. Med spändt jntresse följer man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
