Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ang. religionsund. vid de norska läroverken. 41
att den å ena sidan är ett Öfvergrepp på universitetets område,
å den andra sidan i sina hufvuddrag behandlas i den allmänna
historien. Äfven Rovsing och svensken Schmidt
(Vesteråspro-gramm för 1874) uttala sig emot kyrkohistorien såsom
sjelfständigt ämne, den senare på grund däraf, att öfveransträngning
uppkommer, då "nära sammanhängande grenar af i grunden
samma ämne behandlas som skilda ämnen på skilda timmar och efter
skilda läroböcker med olika plan", hvadan närmare
sammanslutning borde ske mellan kyrkohistoria och dogmatik eller profan
historia.
A andra sidan försvaras kyrkohistorien varmt af Bäumer,
Lange och särskildt svensken Billing, hvilken senare förnekar
kristendomskunskapens fullständighet, därest den ej äger en
sjelfständig insigt i kristendomens historiska utveckling.
För sin del ansåge han ej, att verldshistorien kunde
ersätta kyrkohistorien, allra hälst då man vid gymnasierna blott
läste gamla tidens, nordens och ett enstaka af de nyare folkens
historia. Tvärtom hörde kyrkohistorien med såsom ett led i den
för akademiska studier förberedande högre allmän-bildningen.
Kyrkans inre lif vore nämligen en så väsentlig faktor i hela
verldsutvecklingen, att kyrkohistorien redan ur kulturhistorisk
synpunkt måste erkännas höra till de vigtigaste
bildningselementen. Dess utom är det tydligt att, för så vidt
religionsundervisningen har uppfostran till syftemål, kyrkohistorien särskildt har
betydelse dels såsom stöd för tron, dels såsom en motvigt till
de i vår tid allt mera oförtäckt framträdande tendenserna att
uttränga det gudomliga och eviga från slägtets medvetande,
tendenser, som härleda sig från brist på sedlig kunskap och
därföre stå i rak strid mot all uppfostrans egentliga mål.
Måhända kunde här ett och annat af mera periferisk natur
undanrödjas ; litet mindre kräfvas af elevernes minne och litet mera vigt
läggas vid sådant, som talar till deras eftertanke och etiska sinne.
Tidens knapphet, äfven om man finge två timmar i veckan för
hvarje gymnasial-klass, skulle måhända nödga till att begränsa
denna undervisning till öfversigter öfver de vigtigaste perioderna;
men det vore dock angeläget, att dessa, så vidt möjligt,
behandlades mera utförligt. Men månne ej en sådan undervisning
förutsätter en djupare, mera universel bildning, än man hos de flesta
religionslärare kan vänta sig att finna, och borde den ej därföre
förläggas till universitetet och där möta de unge vid deras
"anden-examens" kurs ? Denna sista tanke skulle, om den
realiserades, måhända lämna en hjälp åt de unge gentemot de faror
för deras andeliga utveckling, som nu enligt biskopens mening
möta dem vid utgången från gymnasiet. Den skulle nämligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
