Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C. Synnerberg, Cornelius Nepos. 76
att stärka hans grammatikkunskap, ty de förekommande
oegent-ligheterna betyda i regeln föga. Och om nu Cornelius
öfverar-betas i det syfte, att alla uttryck må blifva fullt klassiska och
lättfattliga, så kan det ju inträffa, att äfven i öfverarbetningen
insmyger sig ett och annat, som ej håller stånd inför en
noggrannare pröfning. C. Synnerbergs upplaga af Nepos synes i det
hela besörjd med stor språkkännedom och varsamhet, men den
är måhända ej ofelbar. I allmänhet händer det lätt, att man i
en latinsk text från nutiden kan känna sig frestad att tvifla på
den klassiska halten af vissa enskilda uttryck. Särskildt
erbjuder användningen af tempora, i synnerhet imperfektum och
per-fektum, icke så få svårigheter, och hvad periodbyggnaden angår,
kan den lätt blifva löslig genom bemödandet att göra
satssam-manhanhanget enkelt. Det är dock tydligtvis af vigt att
lärjungen redan från början får vänja sig vid en text, som fullt
återger latinets egendomliga ordfogningssätt och vändningar, hvilka
i så många fall skilja sig från vårt modersmåls. Äfven i fråga
om ordställningen torde ändringar stundom vara vanskliga,
eftersom latinet i detta fall lämnar icke liten frihet, så att det ena
ofta kan vara lika godt som det andra. Allt detta inser man
lätt vid rättande af temata, då man ej sällan är vida strängare,
än latinska författare, till och med Cicero sjelf, skulle vara, men
måhäuda, villad af modersmålets omedvetna inverkan, låter ett
och annat stå, som i sjelfva verket är olatinskt.
Några anmärkningar må med hänsyn till hvad ofvan blifvit
anfördt här framställas mot den Synnerbergska editionen. Så synes
oss ändringen Milt. 3, 4. Datis etsi suis locum non æquum
esse videbat i st. för Datis etsi non æquum locum videbat suis
obehöflig, enär den senare ordställningen kan hafva sitt
berättigande; om också esse måste underförstås. Borttagandet af huic
framför Miltiadi i Milt. 6, 2 synes icke motiveradt af något
behof. Pronomen framhåller nämligen, att det här är fråga om
samme Miltiades, hvars bragder förut äro omtalade. Beträffande
ändringen från tyrannusque fuerat appellatus, Milt. 8, 3 till
tyr. trat. app., så må dess riktighet ifrågasättas, i det att app.
fuerat kan tjäna till att beteckna hade varit kallad i st. f. hade
blifvit kallad (jfr Madv. § 344 m. anm.) Ändringen in Milt.
fuit i st. f. er at m. m. i samma kap. är ingalunda afgjordt god.
Tillägget i Them. 8, 1 vir tantopere de patria meritus
förefaller obehöfligt, och uttrycket kan bibehållas i sin
nuvarande nakna enkelhet, hvartill kommer, att en mycket granntyckt
språkdomare möjligen skulle vilja utmönstra adverbiet tantopere
vid meritus i st. f. tam bene eller optime (jfr t. ex. Krebs s. o.
merere.) I samma kap. § 2 är supplicem non prodidit monu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
