Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117 Predikat, kopula, predikativ, predikatsfyllnad.
Brodén säger, att en sats med afseende på utsägandet är
nekande samt att nekandet utmärkes genom adverben ej, icke,
ingalunda, hvilka fogas till satsbandet. Sålunda blifver i
satsen: "Han är ingalunda sjuk", är ingalunda sjuk predikat, men
i satsen: "Han är på intet vis sjuk", predikatet är sjuk, oaktadt
motsatsen utsäges om subjektet. Sundén säger att nekande
kallas den sats, i hvilken predikatet frånsiiges subjektet samt
att en jakande sats vanligen förvandlas till nekande genom
tillägg af ett nekande adverb. Genom uttrycket frånsäga och
tilläggandet af vanligen har författarens behandling af
negationen blifvit oklar och ofullständig. Det som utsäges om
subjektet frånsäges subjektet d. ä. icke utsäges om subjektet.
Det återstår nu att i korthet sammanfatta de framstälda
anmärkningarna för att se, om de möjligen kunna leda till något
positivt resultat. Det, hvarom frågan egentligen rör sig, är, om
kopulan, (med hvilken följer predikatets uppdelning), bör
förekomma inom satsläran. Därpå hafva vi sökt gifva ett svar
genom att visa, hvilka olägenheter i praktiskt och hvilka
motsägelser i teoretiskt hänseende den samma inom satsläran medför.
Den bör altså ej upptagas där, vare sig att predikatet är en
enkel eller en sammansatt verbalform, ty den är ett abstrakt
begrepp, som ej eger något uttryck i satsen såsom sådan, utan
endast i och genom predikatet. Följaktligen är intet verb i enkelt
eller sammansatt tempus *) blott kopula utan på samma gång
predikat, emedan genom hvarje verb, såsom predikat, hur abstrakt
och ofullständig dess betydelse än må vara, dock utsäges något
om subjektet, nämligen dess existens i medvetandet. Denna
ofullständighet åter i verbets betydelse är en egenskap, som
tillkommer hvarje verb såsom predikat, då detta utbildas med en
bestämning. Definitionen på predikatet borde därför lyda så:
Predikat kallas verbum finitum, då det utsäges om ett subjekt **).
Genom denna uppfattning och bestämning af predikatet synes
följande vinnas: att så väl hela satsens som ock predikatets
definition blifver allmängiltig, att kopulan, som hvarken ur praktisk
eller teoretisk synpunkt bör förekomma i satsläran, utstrykes ur den
samma, att, genom uppfattningen af predikatsfyllnaden (predikativet)
och negationen såsom predikatets bestämningar (ej såsom dess delar),
skilnaden emellan fullständiga och ofullständiga verb såsom
predikat häfves, alldenstund denna skilnad ej kan uppdragas. Så-
*) Hjälpverbet betraktas där, såsom ändelsen i det enkla tempus,
d. ä. såsom del af ett verb.
**) Denna definition gäller naturligtvis om fullständiga och
oförkortade satser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
