Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
219 Samuel Grubbes Filosofiska skrifter.
och straff i ett tillkommande lif, hvilka hon fäst vid dessa
föreskrifters iakttagande eller öfverträdande. Genom denna
bestämning och det sätt, hvarpå man fattade den gudomliga viljan,
förlorade sedelagen sin egentliga inre nödvändighet och
förbindande kraft. "Den ’blef i sjelfva verket en blott på Gudomlighetens
välbehag grundad, en af Gud godtyckligt stiftad lag, i stället
för hvilken man, så vida man ville vara konseqvent, måste
antaga, att Gud möjligtvis äfven skulle hafva kunnat stifta en helt
annan lag. Så snart man åter, mer eller mindre öppet och
uttryckligt antog detta, så var därigenom sedlighetens idé till sitt
väsen upphäfd och all ren sedelära gjord omöjlig." Ty berodde
sedelagen på Guds välbehag, så uppstod naturligvis den frågan,
hvarför Gud just stiftat denna sedelag och ingen annan. "Denna
fråga måste man antingen lämna helt och hållet obesvarad, i
hvilket fall man alldeles icke var i stånd att angifva något slags
förnuftig grund till sedelagen, utan måste göra den till något
blott tillfälligt och statuariskt, eller ock, om man ville uppgifva
något skäl, hvarför Gud stadgat denna lag och ingen annan, kunde
man ej söka detta skäl i något annat än att han funnit
iakttagandet af denna lag vara tjänligt för befrämjandet af
människo-slägtets gemensamma lycksalighet, ett föreställningssätt, hvilket
man ofta och under flere olika vändningar framstält och sökt
göra gällande. I följd häraf måste man då påstå, att det
moraliska medvetandet utgör en sammanfattning af de lagar,
hvilkas iakttagande Gud föreskrifvit människorna hufvudsakligen
därför, att deras allmänna iakttagande skulle leda till människornas
gemensamma lycksalighet. Detta åter var att i sjelfva verket
förstöra sedlighetens idé till sjelfva dess väsen, emedan man
därigenom gjorde sedligheten till något, som icke hade ett värde för
sin egen skull, och sjelf utgjorde det högsta ovilkorliga
ändamålet, utan som måste låna sitt värde af något annat, eller
utgöra ett blott medel för ett annat ändamål".
Vidare är det tydligt att, "om den moraliska lagen måste
anses såsom en positiv, på Guds blotta välbehag grundad lag,
så kan dess förbindande kraft för människan icke grundas på
dess egen inre nödvändighet, emedan den icke har någon sådan.
Dess förbindande kraft kan då icke grundas på något annat än
ett yttre, utom sjelfva lagen liggande, och detta yttre kan då
ej blifva något annat än den yttre sanktion, d. v. s. de
belöningar eller straff, hvilkå Gud fäst vid sedelagen. Frågar man
således: hvarför bör jag lyda Gudomlighetens föreskrifter, eller
lyda den af honom stiftade lagen? så måste svaret blifva, att
jag därtill egentligen måste förmås genom känslan af mitt
beroende såsom andligt väsen utaf det oändliga väsendet, eller med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
