Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
352 Naturvetenskapernas studium under äldre tider.
Växtbeskrifningarna äro få och ytterst knapphändiga, och så
t. ex. heter det om Verbascum: "han hafwer brede och långe
bladh och en långan stiälka med golt blomster uppå";
Veronica chamcedrys; "thet är en lijten ört, hon haffuer krusat
bladh och en lijten blå blomma" o. s. v. Så mycket talrikare äro
däremot skildringarna af de anförda växternas "dygder", men
största delen faller inom underkurernas område. "Dricker man
rofwesodh" — heter det på ett ställe — "tå är thet godt
för förgifft och ormbett"; malörtsdekokt blandad med vin är ett
botemedel mot den hufvudvärk, "som kommer aff then röök, som
uppgår aff magan up til hiernan"; Convallaria majalis "suden uthi wijn
och sedan distilerat och struken uppå ännet och stiernan och baak
i nacken, thet stärker minnet".
2) Johannes Frankenii Speculum botanicum. Upsala 16381).
Arbetet innehåller en i alfabetisk ordning uppstäld farmako-
dynamisk förteckning öfver de växter, till största delen utländska,
som användas i medicinen, och var väl ursprungligen bestämdt
att utgöra en hjälpreda vid akademiska föreläsningar, fastän det
äfven, såsom det visar sig af 1693 års skollag, användes vid
läroverken. Bland svenska växter upptagas i en senare upplaga (Ups.
1659) Utricularia vulgaris, hvilken år 1656 upptäcktes i Sverige
af Olof Rudbeck.
3) A. Forsii Minerographia. Sthm 1643 2).
Till en ledning hufvudsakligen för bergsmän och läkare
hade förf. från Aristoteles, Plinius, Dioscorides, Avicenna, Albertus
Magnus, Theophrastus m. fl. samt troligtvis egen erfarenhet
samlat en mängd uppgifter till stor del af den vidunderligaste
beskaffenhet. Sålunda reproduceras antikens fabler utan ringaste
kritik, och förf., hvars håg låg åt det mystiska, skattar i hög
grad åt samtidens vidskepelse ocb öfvertro.
Minsta delen af boken utgöres af beskrifningar öfver mineral
och bergarter, men i dess ställe hvimlar densamma af uppgifter
om underkurer och de ifrågavarande föremålens dygder och
undergörande egenskaper. Några få exempel härpå torde vara
tillräckliga för att ådagalägga arbetets beskaffenhet. Om safiren heter
det sålunda: "Han styrcker kroppen och gör en god färga, ban
emotstår then svarta bilem och fördrifver honom och samptligen
all fåfäng räddhoga, som ther medföljer. Han förbättrar sedherna
och gör gudhelige och rolige, om man offta stoker ögoma medh
honom, bevarar han för mässling". Bär man på sig en grön
jaspis, behöfver man ej frukta för att drunkna; smaragden "gifwer
*) J. Franck var med. professor i Upsala, där han dog 1661.
2j Förf., känd såsom matematiker och astrolog, blef slutligen
pastor i Ekenäs i Finland och uppgifves hafva dött omkring år 1637.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
