Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
376
Petition i lönefrågan.
Då beslöto sig lärarne att ännu en gång vidtaga den
obehagliga men nödvändiga åtgärden att framlägga sina bekymmer
för k. m. Denna andra petition inlämnades på hösten 1877.
K. m. nedsatte en komité bestående af 3 riksdagsmän och 2
skolmän, hvilken efter en omfattande undersökning den 17 maj 1879
inlämnade =itt betänkande till k. m., hvaruti visades, att
skol-adjunkterna voro de lägst afiönta af alla de statens ämbetsmän,
af hvilka studentexamen fordras, att lektorerna voro aflönta i
likhet med lägsta graden af de tjänstemän, som böra hafva aflagt
kameral-, kansli- eller juridisk examen och rektorerna vid de
högre läroverken ungefär likstälda med tullkontrollörer, men lägre
aflönta än tullförvaltarne i medelstora städer, samt att vidare
dessa löner, synnerligen adjunkternas, voro alldeles otillräckliga
att äfven med de mest blygsamma anspråk underhålla familj, förr
än efter bort emot 20 års ordinarie tjänstetid d. v. s. vid
omkring 50 års ålder. De förslag till förbättring, som af
komiterade framstäldes, äro allmänt bekanta.
Under den tid som komitén arbetat hade en ny
departementschef öfvertagit ecklesiastikportföljen, och statens tillfälliga
trångmål hade gjort riksdagen nervös för ordet "löneförhöjning",
hvadan regeringen förmodligen icke tilltrodde sig att med framgång
kunna framlägga ett löneregleringsförslag, som i anseende till
lärarnes stora antal kom att sluta på en hög siffra.
En enskilt motionär framstälde vid innevarande års riksdag
förslag att gifva de lägst aflönte adjunkterna ett tillfälligt
understöd af 500 kr. i l:sta och 250 i andra lönegraden, men vann
intet understöd af statsutskottet. Det är väl icke häller så
säkert att detta jämförelsevis godtyckliga förslag, ehuru förestafvadt
af omisskänlig välmening, var fullt rättvist eller skulle kommit de
svårast lidande till del. Emellertid uttalades under debatten
härom i båda kamrarne de varmaste sympatier för lärarnes sak,
och endast en mera framstående medlem af landtmannapartiet i
andra kammaren, hvilken sjelf för sitt arbete i statens tjänst utom
sitt riksdagsmannaarvode uppbär arvoden af statsmedel långt
öf-verstigande hvad äfven de högst aflönta skollärare erhålla, var af
den åsigt att lärarelönerna voro tillräckliga.
Vida farligare var, att några ledande män i andra
kammaren läto framskymta en tanke om att sätta lärarnes lönereglering
i samband med åtskilliga reformer af läroverkens organisation, för
hvilka de knappast sjelfve ännu gjort sig full reda, och hvilkas
genomförande står i vida fältet.
Men om också riksdagens majoritet skulle vägra att ingå
på definitiv lönereglering ännu på några år, kan den dock utan
svårighet visa elementarlärarne samma gärd af rättvisa, som vi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
