Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
378
Afgångsexamen v.-t. 1880.
relsen vuxen, men dock villig att öfvertaga vården af den del,
som senaten honom betrodde. Härvid togo senatorerne, som
ingenting högre fruktade än att synas förstå hans verkliga
mening, sin tillflykt till tårar och böner. Tiberius kunde
emellertid på länge icke öfvertalas att göra dem till viljes. Men då
en senator, vid namn Asinius, slutligen yttrade: "Jag vill fråga
dig, Tiberius, hvilken del af förvaltningen du då hälst vill hafva
dig anförtrodd", kunde han ej längre fortfara med sin hycklade
anspråkslöshet, utan öfvertog hela styrelsen.
Frauskt öfversättningsprof för latinlinien.
När den Trojanske prinsen Paris liade bortröfvat den sköna
Helena, konung Menelai gemål, kom hela Grekland i häftig rörelse.
Man förmenade, att man icke borde tåla en sådan skymf,
tillfogad icke allenast en lysande konung i Grekland, utan ock alla
Greker; fastmer borde man eftertryckligt straffa den djärfve
qvinnoröfvaren. Alla hjältar i Grekland rustade sig därför till
krig mot Troja och svuro i sin förbittring alla Trojaners död,
till ocli med de menlösa barnens. Efter att länge i hamnen vid
Aulis hafva väntat på gynnande vind anlände de förenade
Grekerne slutligen till Troja och belägrade staden. Man hade till
befälhafvare utvalt konung Agamemnon i Mycene ; men den sluge
Ulysses från Itaka var den egentliga själen i företaget, och man
följde i hufvudsaken hans råd, fastän man icke samlades i hans
utan i Agamemnons tält, när man skulle hålla krigsråd.
Tyskt öfversättniugsprof för latinlinien.
Det berättas i en legend om S:t David, att hans ögon på
ålderdomen blifvit försvagade till följd af mycket gråtande. När
han en dag efter en vandring steg in i sin kammare, där en
solstråle lyste in genom den lilla fönsteröppningen, ville han,
såsom han brukade, hänga sina handskar på en spik i väggen.
Spiken fann han nu icke, men i dess ställe såg han något, som
han tyckte vara för ändamålet tjänligt, och begagnade sig däraf.
Och hvarje gång han kom in i kammaren och solen sken genom
fönstret, hängde han nu sina handskar på samma ställe. Hände
sig så en gång, när han var ute på marken, att han sände en
af sina lärjungar in efter handskarne, som han glömt. När
lärjungen kom in i den helige mannens kammare, såg han till sin
förvåning handskarne upphängde på en solstråle. Han skyndade
ut och berättade undret för den åldrige läraren, som i en
brinnande bön utgöt sitt hjärtas varma tacksamhet för detta
underbara bevis på Herrens nåd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
