Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Riksdagen 1880.
443
densamma åsyftat, starkes betydligt däraf, att utskottet hänfört
teologien och äfven kyrkohistorien, d. v. s. religionsvetenskapen
till "förbrukade bildningselement" för ungdom. Enligt vår
uppfattning af den närvarande tidens förhållanden torde nämligen den
generation, som nu lagar sig till att börja sin skolgång för en
högre undervisnings åtnjutande, vid sitt inträde en gång i det
praktiska lifvet just blifva satt på prof i sådana kulturstrider, i
hvilka i fråga varande vetenskap kommer att intaga en mycket
betydande ställning. Då vi emellertid för ingen del vilja
misstänka utskottets ärliga och uppriktiga nitälskan i en så allvarlig
sak som denna, återstår oss endast att tro, det utskottet blifvit
missledt af sin egen pedagogiska grundsats. Må vi därföre till
slut taga denna grandsats i något betraktande.
Utskottet angifver, såsom vi funnit, skolfrågans "egentliga
kärnpunkt" så, att "undervisningen bör utgöra en bild i
förminskad skala af den tid£ odling, i hvilken lärjungen efter
slutade studier skall verka".
Nog vill det tyckas som vore skolfrågans kärnpunkt träffad
med dessa ord, och ingen skall bestrida rättmätigheten i den
fordran, att den unge, på samhällets bekostnad bildade mannen må
efter verkstälda studier känna sin egen tid och dess kraf så, att han
bland främsta ledets män må kunna med fördel användas i tidens
kulturarbete. Men utskottets med ledning af bemälda grundsats
uppgjorda reformförslag lämnar dock, såsom vi sökt visa, icke några
garantier för att undervisningen skall kunna leda till ett
sådant resultat. Beror nu detta på en oskicklig tillämpning
af grundsatsen, eller beror det af någon skefhet och brist
hos grundsatsen sjelf? Vi kunna icke förneka det förra,
men vi lägga nu mera vigt vid det senare. Vi påstå sålunda,
att sjelfva grundsatsen är oklar och vilseledande.
Kan man nämligen för det första vänta, att hvarje särskild tids
odling skall komma att utgöra ett så sant och värdigt uttryck af den
mänskliga odlingens mål, att den bör sättas såsom förebild för
ungdomens undervisning? Och är, för det andra, konsten att upptäcka
det väsentliga och karaktäristiska i samtidens odling så lätt, att
man, med accepterande af utskottets grundsats, kan med någon visshet
påräkna, att hvarje tids undervisuing verkligen skall komma att
utgöra en sann bild af den tids odling, i hvilken lärjungen skall
verka? För vår del anse vi mera nämda grundsats så
äfventyrlig, att fara är, det t. o. m. kunnigare, skapsyntare och
erfarnare lagstiftare, än utskottet, skola af densamma blifva ledda på
villovägar. Vi anse oss emellertid i den mänskliga odlingens
intresse skyldige att på det allvarligaste protestera mot, att denna
grundsats, så vacker han för öfrigt kan vara, må blifva bestäm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
