Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
449 Om djurskyddets grundsatser.
fördel allena, utan framför allt människans förädling. Hvarje
moraliskt brottslig handling medför ett ondt, ej blott för den,
som lider, -utan äfven för den som gör det orätta; och om än
det förra synes större, emedan det mera faller i ögonen, så är
dock det onda, som trätfar gärningsmannen sjelf, af ännu svårare
art, ty det har gjort honom sämre. Utan tvifvel är det
oändligen vigtigt att minska summan af den orätt, som djuren lida —
den är vid närmare betraktande i sanning oerhörd — men det
är dock ännu vigtigare att minska summan af den orätt, som
människoslägtet gör, och som dagligen utöfvar en försämrande
inverkan på detsamma och dagligen ökar dess moraliska ansvar.
Äfven från denna synpunkt vore det således i hög grad
angeläget att vinna ökad klarhet och visshet i afseende på människans
rättigheter och pligter gent emot djurverlden.
Det synes måhända, som skulle man lätt kunna uppnå detta
mål genom att utgå ifrån och stödja sig på det faktum, att den
moraliska instinkten hos alla civiliserade folk uppfattat
människans förhållande till djuren så, att hon väl äger rätt att använda
dem till sin nytta, samt, om så behöfves, döda dem, hålla dem
i fångenskap och tvinga dem till arbete; men att hon dock icke
äger rätt att anstränga dem öfver förmågan eller på annat sätt
plåga och misshandla dem. Emellertid kan ett blott faktum ej
vara något bevis hvarken för en rättighet eller en pligt, och
instinkten kan understundom misstaga sig. Det blir därföre
oundgängligt att närmare undersöka, om och huruvida han i detta
fall träffat det rätta eller icke.
Först och främst: liar människan rätt att använda
djuren till sin nytta ? Och vidare : har hon rätt att döda dem,
när hon behöfver dem till sin föda eller när de äro henne till
skada f Svaret är lätt. Det är naturens allmänna lag, att allt
är till för allt, att intet lefvande väsen är till blott för sig sjelf,
utan äfven för andra, och icke blott för andra, utan äfven för
sig sjelf. Hvarje med känsla begåfvad varelse kommer till
verlden med vissa bestämda behof, som hon oemotståndligt drifves
att uppfylla, närmast behofvet att uppehålla sitt lif, d. v. s. att
skaffa sig föda och skydda sig mot fiender. Naturen har sjelf
för de särskilda djurslägtena anvisat den föda, som de måste
söka, och har för det mesta äfven sjelf utsett deras fiender.
Ingen lärer bestrida, att djuren hafva naturlig rätt att lyda
naturens egna bud, som utgöra vilkoren för att de skola kunna
uppehålla sin tillvaro. Och hvem skulle väl kunna påstå, att icke
människan i detta hänseende har lika stor rätt som djuren ? Det
är uppenbart, att, då hon begagnar sig af denna rätt, hon icke
handlar annorlunda mot djuren, än de skulle handla mot henne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
