Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
454 Om djurskyddets grundsatser.
nöd; huru vore det då tänkbart, att barmhertigheten ej skulle sträcka
sig just till de värnlösaste, när dessa befinna sig i en sådan
belägenhet ? Hvad är skälet, hvarför barmhertighetens gräns skulle sättas
där, hvarest djurverlden börjar? Hafva måhända vi människor någon
särskild förtjänst, på grund hvaraf vi uteslutande kunde göra anspråk
på barmhertighet ? Finnes någon, som kan säga, hvarför han sjelf ej
blef djur i stället för människa? Det är sant, däri låg ett omätligt
företräde, en lycka, större än någon annan; men skall d& den, som
oförtjänt blef begåfvad med detta företräde, därföre anse sig befriad
från att öfva barmhertighet mot dem, som icke fingo en sådan lycka
på sin lott ? Är det rättvist, är det ädelt att tänka så ? Eller är det
ej snarare höjden af gemenhet att i sin egen lycka ej se en maning,
en pligt, att visa sig tacksam därför genom att mildra andras olyckor,
utan att endast betrakta henne såsom ett anspråk mera, såsom en
rättighet att göra sig henne ovärdig?
Jag påminner mig hafva hört någon säga, att människan allena
skulle kunna göra anspråk på barmhertighet, emedan hon bland alla
varelser på jorden vore den enda, som hade förnuft. Den som sade så,
kunde visserligen icke lämna mig någon upplysning om hvad förnuft
egentligen vill säga, tnen därför må han ej klandras, ty detsamma
gäller om de fleste, eftersom åsigterna i denna punkt äro mycket delade,
till och med bland filosoferna sjelfve. Så till vida öfverensstämma de
dock vanligen, att man med förnuft menar en fullkomligare
kunskapsförmåga än den djuren äga. Därmed sammanhänger ock, att man
hos hvarje människa fordrar en viss grad af förnuftsutveckling såsom
vilkor för laglig myndighet. Men det är uppenbarligen en
himmelsvid skilnad mellan att äga anspråk på myndighet och att äga anspråk
på barmhertighet; annars skulle just de omyndiga vara hemfallna till
offer åt grymheten och egennyttan. Det är ock klart, att om en
fullkomligare kunskap vore det, som gåfve rätt till barmhertighet, så skulle
alla vansinniga människor och alla idioter få behandlas sämre än djur,
då de förres kunskapsförmåga ostridigt är fullkomligare än de senares.
Men i stället säger hvarje människas samvete, att det är ett gröfre
brott att öfva orättvisa och obarmhertighet mot sådana olyckliga, än
mot dem, som hafva förnuftets mäktiga vapen att försvara sig med.
Barmhertigheten har, såsom vi veta, att göra med lidandet, icke med
förnuftet. Den som söker bistånd i nöden, säger icke: "hjälp mig, ty
jag är mycket förnuftig;" utan han säger: "hjälp mig, ty jag är
mycket olycklig och lider oförskyldt". Är det då ej obegripligt, att man
någonsin kunnat fråga, om barmhertigheten bör utsträckas äfven till
de förnuitslösa varelserna ?
Men det är af ännu ett skäl förvånande, att denna fråga kunnat
på allvar uppkastas, ty det gifves väl ingen människa, som,
åtminstone då hennes bättre natur är väckt och hennes sjelfviska fördomar bragta
till tystnad, anser mer än ett enda svar på den samma möjligt. Om
någon ger sin hund en befallning, som denne ej kan förstå, och sedan
misshandlar honom för att han ej lydde, så skall hvar och en
åskådare säga: "det är orättvist!" och om någon behandlar ett djur, hvilket
som hälst, med grymhet, så skall likaledes hvarje opartisk åskådare
säga: "det är obarmhertigtoch den som har hjärtat på rätta stället,
skall icke blott säga så, utan äfven, så vidt lagen tillåter, söka hjälpa
den lidande. Det allmänna språkbruket har samma ord för och fäster
således samma begrepp vid dylika handlingars moraliska halt, utan
afseende på, om de utöfvas mot människor eller djur. Det har så varit
i alla tider och hos alla nationer, där ej ytterlig råhet eller sjelfvisk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
