Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S. Heegaard, Oin opdragelse. 3
är den högsta form af individualitet. Att vara person är att
medvetet hafva en uppgift och veta sig förpligtad däraf (s. 6). Dessa
pligter röra i första hand det närvarande lifvet. Om det, som
ligger där bortom, veta vi intet med visshet (s. 362). Men
likväl då vetenskapen ej kan neka en tillvaro efter döden, och då
därtill ett religiöst intresse rör sig i hvarje människobröst (s.
317), kräfver äfven denna sida af saken uppmärksamhet.
Emellertid gör den af förf. supponerade ovetenheten om människans
yttersta bestämmelse, att hithörande frågor behandlas tämligen
sväfvande och obestämdt.
En följd af förf:s allmänna ståndpunkt är hans åsigt, att
undervisningen bör anläggas alltigenom praktiskt. I den mån
skolan har bibringat barnen praktisk duglighet och utbildat dem
för det verkliga lifvets uppgifter, har hon bestått sitt prof.
Barnen böra träda ut i lifvet såsom sundt dömande, arbetsamma och
hederliga människor (s. 236). Med afseende på läroämnena blir
det folkskolans uppgift att allt mera närma sig realskolan (s. 332).
Med denna, det praktiskt nyttigas synpunkt bör en annan,
den rent humana, vara förbunden. Skolan har ock att bibringa
barnen förutsättningar för ett rikare, mera glädjefullt ocli sant
mänskligt lif (s. 331). Detta kallar förf. skolans sjelfständiga
ändamål (s. 306). Så t. ex. har undervisningen i modersmålet
utom den specielt praktiska nyttan också till syfte att göra
barnet bekant med den värdefulla litteraturen, så att det genom
läsning kan glädja sig och andra; och historieundervisningen att
framkalla tillgifvenhet för fosterlandet och dess minnen. I
allmänhet kan denna sida af undervisningen sägas hafva till syfte
att öppna barnens blick för det ideala.
Idealen äro andliga lifsmakter, på en gång ändamål och
måttstock (s. 187). De äro det sanna, goda och sköna. Såväl
undervisningen i öfrigt som i synnerhet religionsundervisningen
tillhör det att föra barnen in i betraktelsen af dessa ideal. Den
senare bör därför bilda grundlaget för hela undervisningen. Hon
bör likväl endast upptaga ett jämförelsevis ringa antal timmar, under
hvilka hon försiggår med kraft och intensitet, så att det varder
klart för barnen, att det är fråga om en personlig angelägenhet
af största vigt. Därjämte bör hon, omsatt i praxis, genomtränga
hela det öfriga skolarbetet.
Förf. går i sin framställning så till väga, att han först
visar lämpligaste sättet för utvecklingen af kunskapsförmågans
särskilda former, iakttagelse- och föreställningsförmågan, fantasien,
minnet och slutligen förstånd och omdömesförmåga. Den
genomgående grundtanken är den, att läraren först bör låta
kunskapsförmågans lägre former komma till vederbörlig utveckling, innan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
