Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
S. Heegaard, Oin opdragelse. 6
förståndet. Erkändt torde det vara, att religiösa föreställningar
tidigt röra sig hos barnet. Dem kan undervisningen taga till
utgångspunkt. Och äfven om det ej skulle fullt förstå hvad som i
religionsundervisningen meddelas det, medgifver ju förf. sjelf, att,
"om undervisningen skulle inskränkas till att meddela endast det,
som barnen kunna fatta, skulle de gå miste om mycket, som de
framdeles både kunde förstå och hvaraf de kunde hafva gagn och
glädje." — Den invändningen mot religionsundervisningen, att
barnet skulle sakna erfarenhet nog att tillegna sig det religiösa
innehållet, förlorar sin kraft af det, som förf, såsom oss synes
alldeles riktigt, säger om erfarenhet. — Ett ytterligare skäl,
som torde väga allra mest för religionsundervisningens
princi-piela berättigande, hafva vi uti förfrs yttrande om ett hos alla
människor förekommande behof af religiöst lifsinnehåll. Detta
behof skulle ej kunna förklaras, om det ej funnes ett religiöst
anlag. Det måste då vara principielt oriktigt att utesluta detta
anlag från omvårdnad vid undervisningen, då denna har till
uppgift att utveckla och fullkomna alla goda anlag Detta
påstående vederlägges ej, äfven om man antager, att "religionen till
sitt innersta väsen är en känslosak, till en del också en
viljosak.’’ Ty för det första måste man för att vilja också veta,
och kunskapen har undervisningen att bibringa. Vidare, då
känslolifvets beskaffenhet i hög grad beror på föreställningarnas
art, är det nödvändigt att de senare blifva så rena och upphöjda
som möjligt, på det att det förra må blifva fritt från
vanställande tillsatser. Detta gäller i allmänhet, det gäller ock om de
religiösa föreställningarna och om den af dem betingade känslan.
Men att bringa föreställningarna till större klarhet och sanning
— tillkommer undervisningen.
Do skäl, som väl närmast äro historiskt-sociala, göra ej till
fylles. För att i religiöst hänseende bevara sambandet med
gångna tider vore religionshistoria nog; och denna blefve därvid
en afdelning af kulturhistorien, utan att kunna göra anspråk på
plats såsom sjelfständigt ämne. Genom undervisning i
religionshistoria borde det hafva blifvit något så när klart, i hvad mån
den kristna religionen liar medverkat till de för hand varande
förhållandena. Men en religionsundervisning i den betydelse, som
hon vanligen tages, såsom en meddelelse af den högsta och
vigtigaste sanningen, kan ingalunda rättfärdigas med detta sätt att
se saken, om annars medlen böra lämpas efter ändamålet.
Afdelningen om undervisningen afslutar förf. med en
redogörelse för metoderna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
