- Project Runeberg -  Pedagogisk tidskrift / Adertonde årgången. 1882 /
15

(1903-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

15 S. Heegaard, Ora opdragelse.



gräns, hvarinom det noga taget bör hålla sig. Att dock
öfverträdelse af ett bestämdt förbud eller en bestämd befallning ej
bör tillåtas, är sjelfklart.

Känslan af medlidande är en god känsla och sitt eget
ändamål; men sedligt värde får hon, endast om hon förverkligas
i handling. I den riktningen bör läraren söka påverka barnet.
Lyckas det för honom i hans bemödanden, "väckes en mångfald
af goda och ädla föresatser, en sinnets kraft och en själsadel,
som måhända annars blefve barnet obekant." Därtill kommer,
att medkänslan har samfundsdanande betydelse. Ty genom
deltagande i andras angelägenheter får barnet erfarenhet af hvad
det vill säga att inrätta sitt lif efter för handen varande
förhållanden ; det lär sig att inse, livad man är skyldig den
omgifning, hvari man lefver. Medvetandet om det innerliga sambandet
människor emellan väckes till lif. Därigenom torde tvänne af
samfundens farligaste fiender, omåttligt förvärfsbegär och
obetvinglig hersklystnad, få mindre makt öfver de vardande medborgarne.

Den sedliga uppfostran omfattar driftlifvet och viljan. Det
förras kultivering, som utgör grunden för viljans utbildning, har
till mål att föra drifterna i riktning mot det sedligt goda. På
denna grundval skall sedan viljan utbildas att handla af aktning
för pligten.

Innan förf. redogör för dessa sidor af den sedliga
uppfostran hvar för sig, lämnar han en öfversigt af de s. k. sedliga
uppfostringsmedlen. Dessa äro vana, straff och belöning,
förmaning, handling och erfarenhet samt arbete.

Vanor, som finnas hos alla människor, kunna vara såväl
goda som onda. Det kostar mycken möda att besegra en inrotad
vana. Däraf följer, att drifternas kultivering bör börja, innan
ännu bestämda vanor satt sig hos barnet; i detta fall gör det
nämligen föga motstånd mot uppfostrarens påverkning. De
vanor, som framför andra böra framkallas, äro vanorna till lydnad,
ordning, flit, sanningskärlek och medkänsla.

Angående belöning hänvisa vi till hvad förf. sagt därom
under känslans uppfostran. Straffets natur och väsen benämner
han sålunda. Straff och vana komplettera hvarandra. Den
vanebildande uppfostran har till uppgift att framkalla en inre
till-skyndelse att göra det rätta. Straffet får sin betydelse såsom ett
snabbt och kraftigt verkande reaktionsmedel mot en bestämd
förseelse. Det är en nödfallsåtgärd, som bör göra sig sjelf
öfverflödig. För att det skall hafva åsyftad verkan, måste barnet få
insigt om det orätta i sin handling. Till den ändan bör sträf-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:32:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pedagtid/1882/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free