Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70 I. T. Beck, Antydningar för Religionsundervisning.
verket motsvarar sitt egentliga ändamål. Protesten blir sålunda
rigtad mot sättet, ej mot saken. Och om så är, så innebär denna
protest ett uttryck af en ädelhet i tänkesättet, för hvilken man
ej kan hysa några andra känslor än aktningens.
Men erkänner man nu, att det i princip är riktigt att yrka
på religionsundervisningens bibehållande såsom sjelfständigt
läroämne, då kommer frågan att gestalta sig så: huru skall
religionsundervisningen enligt sin egen natur och enligt sitt särskilda
ändamål vara beskaffad? Att en sådan fråga måste komma att
från olika håll olika besvaras, säger sig sjelft. Svaret kommer
alltid ytterst att bero af uppfattningen om religionens sak och
särskildt den kristna religionens väsen. Den skrift, på hvilken
vi här önska fästa uppmärksamheten, har såsom oss synes gifvit
svaret, åtminstone antydningsvis, på ett sätt som förråder
författarens djupa förtrogenhet med ämnet, hvarom fråga är. Professor
Becks namn har visserligen icke någon god klang i alla
teologiska kretsar; man har i honom sett den fruktansvärde kämpen för
en åskådning, gående vidt utöfver de gränser, hvilka man sjelf
uppdragit för sin religiösa synkrets. Men en hvar, som lärt sig
älska hans skrifter, har i dem städse återfunnit den nyktra
sanningen, och ingen, som hade lyckan att göra den aflidnes
personliga bekantskap, kunde väl hos honom misskänna det djupa
och lefvande allvaret, den klara blicken, den omutliga
sanningskärleken. Becks lärometod gick till hjärtat af saken. Såsom
mannen sjelf var bildad i lifvets och erfarenhetens skola, så hade
hans lärometod enkelt och okonstladt vuxit fram ur hans egen
lifserfarenhet och ur det egua väsendet af den sanning, hvars tolk
ban var. Mycket i hans lärosätt kunde visserligen stöta för
hufvudet en tid, van att behandla äfven de heligaste och mest
ömtåliga sanningsskatter på ett utvärtes sätt. Men den verkligt
sanningssökande, som fått blicken i någon mån öppnad för
kristendomens sanna väsen, skall knappast kunna undgå att känna
igen detta lärosätt såsom det med kristendomens egen natur
öfverensstämmande.
Det lilla häfte, som föreligger, utgör en inledning till
författarens större arbete: "Leitfaden der christlichen Glaubenslehre".
Det innebär en bekännelse af författarens ståndpunkt rörande
frågan om kristlig sanningstillegnelse och kristlig
sanningsmedde-lelse. Förf. börjar med att påminna om att lagarne för all
undervisning och uppfostran måste vara bygda på lagarne för den
mänsklige andens utveckling, att de andliga grundförmögenheterna
måste enligt dessa lagar öfvas, och att undervisningsmaterialet
måste behandlas i enlighet med lagarne för det invärtes lärandet.
Den mänskliga naturen med sina anlag och utvecklingslagar är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
