Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
Genmäle.
bok i Pedag. tidskrift sistl. år sid. 339 ff. blifvit föremål för en
ingalunda mild kritik. Yi säga kritik, men denna benämning torde
ej vara fullt adeqvat. Då vi nämligen gingo längre i vårt
studium af ofvanbemälta opus, vi hade så nära sagt — pamflett,
sällade sig en annan känsla till förvåningen. Hvilken denna
känsla var, torde man lättast kunna inse, då man tagit notis om
vårt genmäle. Granskaren, om vi skola gifva honom denna titulus
honoris, döljer sig under signaturen Al., en signatur, som för sin
del kunde gifva anledning till flere ganska intressanta antaganden,
med hvilka vi dock icke vilja närmare befatta oss, har synbarligen
glömt, att det för det första är en recensents oeftergifliga pligt
att sine ira et studio bedöma ett arbete, samt vidare, att därtill
fordras verklig sakkännedom. Yore det nog för en kritik att
framkasta en del obevisade och obevisliga beskyllningar och på
grund af dessa fälla ett omdöme om ett arbete, vore det
beklagligt. Att granskaren i fråga ej gått tillväga sine ira et studio,
bevisas af den ton, som genomgår hela uppsatsen. Han begagnar
ironiens (den fina?) och hånets vapen; men därmed uträttar han
ingenting på oss. Vi veta, att vi gjort allt för att göra vårt lilla
arbete så fruktbringande för den studerande ungdomen som
möjligt, och detta är oss nog. Att brister finnas, erkänna vi villigt,
men vi våga tro, att dessa ej äro värre än de, som förekomma i
andra läseböcker, med hvilka bokmarknaden på sista tiden
öfver-svämmats, och hvilka alla hafva, för att begagna herr M:s uttryck,
samma "pappa". Vi skola, om vi därtill blifva uppmanade,
meddela ett och annat om dessa böcker och faktiskt uppvisa, att de
äro högst märkvärdigt hopkomna, ja, i afseende på förklaringar
så puerila, att mera mogna gossar förvånas däröfver. Möjligen
har herr M. träffat författaren till dessa läroböcker — om ej
annorstädes, så i Grub Street. Att hr M. på långt när icke har
den sakkännedom, en granskare bör äga och utan hvilken en
granskning är af noll och intet värde, torde hvar och en, som
vill se, begripa, då vi här nedan uppsätta en lista på de
förnämsta af hans "blunders".
Att det i engelskan, kanske mer än i många andra språk,
finnes ord, som stafvas, ja, till och med accentueras på mer än
ett sätt, torde äfven den, som blott obetydligt studerat detta språk,
veta; och det är just sådana ord med dubbel stafning, hvilkas
förmenta oriktiga stafning utgör sjelfva kärnpunkten af de
argument, hvarpå hr M. bygger sin förkastelsedom. Så tadlar hr M.
oss för stafuingen equaled (med enkelt l)\ men nu är det att
märka en sak, hvilken hvarje försigkommen skolpojke vet, att
dylika ord på l och de af dem härledda substantiven stafvas både
med l och II. Webster — och det torde väl äfven vara en aukto-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
