Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C. V. Linder, Ljungstedtska friskolan.
153
lif såsom underordnad tjänsteman. Han trodde, att de arbetande
klassernas barn skulle blifva bäst tillgodosedda, icke genom att
sitta på skolbänken tillsammans med söner af grefvar och baroner
— detta är en upptäckt från senare tiden —, icke häller genom
en uteslutande boklig undervisning, äfven om däri inginge så
allmänt bildande ämnen som politik, lagkunskap och affärslära,
utan genom att i bredd med den bokliga undervisningen, som
skulle inskränkas till det allra nödvändigaste, som en borgare
borde känna, få lära sig att använda sina händer till nyttigt
arbete. Han ville stifta en skola, af honom sjelf kallad
industriskola, där fattiga barn skulle fä dels vanlig
folkskoleundervisning dels undervisning i handaslöjder under skickliga
handt-verksmästare och såmedels redan vid tidiga år få pröfva sina
anlag och sin fallenhet och ej af slumpen kastas i det ena eller
andra yrket. Genom tillförandet af ett intelligent element skulle
vår handtverksindustri höjas och arbetet vinna i aktning
likasom hela landet i välmåga.
För denna idé offrade han ett långt lifs arbete. Han
hade ock tillfredsställelsen att fore sin död få se upprättad en
sådan skola stäld under k. m:ts och vederbörande domkapitels
inseende och beskydd, med reglemente faststäldt af k. m. sedan
1824, bygnader uppförda, domäner inköpta för de rika
donationsmedlen (öfver 170 tusen kr.), med tillhörande sysslomän o. s. v.,
lärare utsedde och lärjungar inskrifne. Allt var godt — utom
undervisningen, ty af den blef så godt som intet. Icke en
lärjunge har på 60 år fått en uppfostran, som ens närmelsevis
påminner om reglementets föreskrifter. Och till råga på
olagligheten har en kommun sedan 36 år tillbaka helt enkelt annekterat
bela stiftelsen med byggnader och fonder och apterat den till
folkskola, dymedels undandragande sig den i lag bestämda
skyldigheten att bekosta folkskola.
Och detta har händt i Sverige, detta land med dess
multipla kontroller, med kammarrätt, statsrevisorer och revisioner i
oändlighet, där man enligt ett gammalt påstående gifver ut
nio kronor för att få veta, hvart den tionde tagit vägen. Men
då, invändes väl, har det naturligtvis händt uppe i Norrbotten
eller Wermlands finnskogar, dit hvarken stifts- eller länsstyrelses
öga når, där inga tidningar utgifvas och där inga riksdagsmän
tillbringa sina ferier mellan riksdagen och komitéerne.
Nej, det har skett i residens- och stiftsstaden Linköping,
som i 50 år ägt en sjelfständig tidningspress och dessutom
nästan midt för ögonen på den skarpsyntaste af alla
statsrevisorer, den oförskräckte riksdagsmannen i Maspelösa, hvilken
man väl bör antaga vara bekant med de stiftelser, som finnas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
