- Project Runeberg -  Pedagogisk tidskrift / Adertonde årgången. 1882 /
158

(1903-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

158

D. A. Sundén, Sv. vitterhetens historia.

tryck. Poesien i gemen och särdeles den komiska erkänner ej
ett dylikt småtyranni, sökte det också utöfvas af prof.
Dietrichson, hvilken författaren här citerar. Det vore sorgligt, om
lärjungen genom läsningen af dessa stränga föreskrifter skulle finna
sig störd i njutningen af våra store skalder, emedan de våga
trotsa den ofvan uttalade "bannlysningen", hvilken Bellman t. ex.
ej underkastar sig:

"Liksom, en herdinna högtidsklädd
Yid källan en junidag" etc.

Ej häller Euneberg i "Elgskyttarne":
"Lyssna dock, Petrus, och se, hvad tiggaren gjort med den bättre,
Kastar från muren mig ned, halsbrytande, stolt i sin vrede,
Liktom han vore en kung och ej lefde af människors nåd blott".
Och i "Fänrik Ståls sägner":

"Hur gick färden, hur var stigen ?"
Munter svarte: ’tämmeligen".

Detta ord, som enligt Dietrichsens och lektor Sunde’ns mening
uttrycker en "tvekande halfhet" är ju just det, som i denna vers
så förträffligt förmår att "åskådliggöra" den sköna gestalt, skalden
i den gamle Hans Munter tecknat. Vi vilja ej upptaga
utrymmet med att framdraga flera bevis ur vår litteratur för
oriktigheten af dessa regler.

På tal om Virgilius (s. 24) heter det, att hans Æneis "är
på svenska öfversatt af G. G. Adlerbeth (3:dje uppl. 1836)".
Här såsom på flera andra ställen har förf. vid angifvandet af en
upplaga framhållit snarare den sista än den första. Vi kunna ej
inse skälet härtill, ty om i en kort lärobok, som denna, tiden för
ett arbetes utkommande skall meddelas, är i alla händelser året
för första upplagan (här 1804) det vigtiga, såsom betecknande
när arbetet inkom i vår litteratur. Vid behandlingen af Adlerbeth
längre fram har förf. riktigt påpekat hans öfversättningars stora
betydelse, hvarför året 1836 här med allt skäl bort utbytas mot 1804.

På samma sida sättes Camoës’ dödsår till 1597. Han dog
likväl 1580. Det uppgifves visserligen äfven 1579, men det
förra torde vara det säkraste. Oriktigt öfversättes äfven hans
epos "Os Lusiadas". Det portugisiska ordet Lusiada är bildadt
i analogi med Iliadens spanska och portugisiska namn Iliada.
Plur. Lusiadas (med artikeln os) med underförstådt poemata är
= lusitanernas Iliader eller Lusiaderna, såsom Lovén ock
öfversätter.

Med en viss förvåning finner man (s. 32) karaktären af
Dickens’ författareskap angifvas genom ordet "tendensromaner".
Liksom Cervantes i "Don Anijate" ville parodiera riddarelifvets
öfverdrifter, såsom de togo sig uttryck i riddareromanerna, och
liksom många andra stora romanförfattare utgår Dickens, mer eller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:32:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pedagtid/1882/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free