Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
D. A. Sundén, Sv. vitterhetens historia.
medverkan af A. J. v. Höpken, v. Olthoff och N. Palmstjerna.
(Vi taga här ej med i räkningen det första svenska
skådespelaresällskapets verksamhet i den s. k. Lejonkulan i Stockholm 1686
—1691). Tessins verksamhet för den i fråga varande svenska
teatern är förnämligast att söka i den "Promemoria", som han
1738 ingaf för att erhålla understöd från K. M:t för denna
skådebanas fortvarande bestånd. (Promemorian fins i mskr. i
Riksarkivet, i utdrag tryckt i Dahlgrens "Anteckningar om Stockholms
teatrar").
S. 94 läses om Bellman, att "han äfven sjelf satte musik
till flere af sina sånger." Eedan Åhlström, stor musikkännare
och Bellmans förtrogne umgängesvän, påstod, att Bellman "icke
komponerat en enda melodi". I tidskriften "Samlaren 1881 h. 1
har J. Bagge meddelat en del af sina på grundliga musikaliska
studier fotade undersökningar om Bellmansmelodiernas ursprung
och kommer till samma resultat som Åhlström. Enär Bagges
uppsats utkommit senare än hr Sundéns bok, omnämna vi
förhållandet såsom ett beriktigande, hvilket vi äro skyldige att göra, ej
såsom någon anmärkning mot författaren.
Utom Dalin är äfven en annan vigtig författare alltför
knapphändigt affärdad, nämligen Thorild. Det talas visserligen om att
han "kämpade för vissa reformer" inom vitterheten, och att "hans
reformerande verksamhet "ej varit utan inflytande, men hvilka
hans reformatoriska sträfvanden voro lämnas osagdt. De äro dock
af synnerligt stor betydelse för att känna den del af
upplysnings-tidebvarfvets tendenser — vi afse bär särskildt i vitterheten —
hvilka, utgående från J. J. Eousseau, på ett ganska tydligt sätt gjorde
sig gällande i Sverige främst genom Thorild. Den herskande
riktningens samband med Voltaire har af förf. åtminstone blifvit
antydd. Thorild har af våra store litteraturhistoriker med rätta blifvit
mycket utförligt behandlad och äfven i korta handböcker såsom
Claessons och ännu bättre i Varburgs har hans betydelse riktigt
blifvit påvisad. Det åt sådana stormän som Dalin och Thorild
sparsamt tillmätta utrymmet kan så mycket mer ogillas, som förf.
åt nyare småskalder som v. Braun ansett lämpligt att i en
skolbok egna en vidlyftigare teckning.
Om Valerius heter det (s. 106): att han "uppträdde äfven
såsom dramatisk författare." Detta hans författarskap är dock
af den ytterst obetydliga art, att det i hr Sundéns arbete varit
ändamålsenligast att utelämna uppgiften härom. Valerius’
dramatiska författareskap inskränker sig till en opera "Björn Järnsida",
som hvarken är tryckt eller uppförd, och genom hvilken han
således ej kan sägas hafva "uppträdt". I stället för denna opera,
som var ämnad att illustrera Karl XIV Johans kröning, skref
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
