Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
F. W. Farrar, Predikningar for skolungdom. 224
rotat sig och de därmed stängt och gjort om intet all möjlighet att
ärligt gå till doms öfver sig sjelfve."
Farrars styrka ligger äfven i exemplet. I första rummet
hämtar han därvid ur bibelns rika bildergalleri af goda och onda
människor och använder dem ypperligt, ofta grupperade i motsats
t. ex. s. 148—49, där han visar skilnaden mellan munnens
bekännelse och hjärtats bekännelse i orden: "jag har syndat", i
förra fallet genom Faraos, Bileams, Sauls och Judas exempel, i
senare fallet genom anförande af Achan, David och Job. Men
han stannar ej därvid; han hämtar äfven från historiens område,
både kyrkans och verldens och litteraturens. Antonius, Augustinus,
Fransiscus, Benedikt af Mursia, Ludvig den helige, Angelico
da Fiesole, Tomas ab Aquino, Bernhard af Clairvaux, Luther,
Melanchton och Whitefield, att ej förglömma Shakespeare, Milton,
Coleridge och Byron m. fl. användas vid olika tillfällen såsom
exempel, stundom i mera utförd framställning t. ex. s. 83 i
predikan om tidig gudsfruktan eller s. 120 i predikan om
handskriften på väggen.
En annan egenhet för förf. är hans stundom förekommande
citat ur de engelska skaldernas skrifter, liksom äfven från antikens
författare. Detta förutsätter onekligen, att åhörarne åtminstone
befinna sig på gymnasialstadiet, och har sin närmaste förklaring i
den genuint engelska uppfostran; för våra förhållanden torde detta
sätt vara mindre användbart, liksom det väl äfven torde kunna
sättas i fråga, om det öfver hufvud harmonierar med den lutherska
kultens egendomliga art af inåtvänd stillhet och heligt allvar. För
ingen del må det dock förnekas, att Farrar i rikt mått förmår
hålla intresset vid makt, rikta udden mot en hvars bröst, skarpt
skilja mellan sanning och sken, spara hvad som kan finnas af
naturligt-sedlig kraft, öfverhufvud låta det etiska elementet i
predikan på ett lika bibelenligt, som psykologiskt sant sätt
framträda. Men nog saknar det evangeliska ögat äfven bär åtskilligt,
som det gärna såge, framför allt den ymniga nådeförkunnelsen om
Kristi kors, denna underbara källa till full och verklig kraft, ur
hvilken både äldre och yngre behöfva ösa för att få det verkliga
hjärtesinnet, hågen, lusten, modet, allvaret att göra den heliges
vilja. Stundom tränger dock äfven hos Farrar behofvet fram att
upphöja den öfvernaturliga frälsningskraften t. ex. s. 209, där det
i fråga om att öfvervinna det onda heter: "Israel öfvervaun de
brinnande ormarne icke genom att se på dem och strida mot dem,
utan genom att vända sig bort från dem och fästa sina blickar
på kopparormen; detta var deras räddning; och vår måste blifva
att se på Guds lam, som bär verldens synder, se på Jesus, som
tron begynt och fullkomnat hafver".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
