Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Undervisningen i de italienska läroverken. 335
I Italien är språkbildningen icke synnerligen stor.
Engelska torde talas endast af ett fåtal, och läses ej af många.
Tyskan börjar blifva något allmännare studerad, men ännu är
det ingen som hälst skyldighet för en student att förstå tyska
— och flera universitetslärare hafva försäkrat mig, att äfven bland
dem, som studera filologi, är det blott en mindre procent, som kan
begagna sig af tyska hjälpmedel på originalspråket*. Franska däremot
förstår den största delen af Italiens bildade invånare mer eller
mindre väl, om man också ej finner allt för många, som tala det utan
svårighet. Franskan är också det enda lefvande språk**, som hittills
införts i de italienska skolorna, om icke i alla, så dock i de
flesta. Men i latinläroverken läses det blott i gymnasiets 3 högre
klasser, i den 3:dje klassen 4 timmar i veckan, i den 4:de och 5:te
3 timmar i veckan. Med så kort undervisningstid, och när sedermera
i lyceet ingen franska läses, kunna resultaten naturligtvis icke blifva
stora. Att de dock voro så goda som de voro i de skolor, jag besökt,
beror dels på italienarens lätthet att tillegna sig ett så närliggande
språk, dels på den alldeles utmärkta undervisning, som däri
meddelas. l:sta året meddelas undervisningen på italienska, men
redan andra året talar både läraren och eleven franska. Läraren
är i allmänhet icke en infödd fransman, utan en italienare, som
fullständigt tillegnat sig det franska talspråket. Ett sådant
förhållande vet jag icke existerar annat än undantagsvis i andra
lands skolundervisning. När man tillegnat sig franska så som de
lärare gjort, hvilka jag hörde undervisa i liceo Yittorio Emanuele
och i en Scuola tecnica i Neapel, har sådana lärares undervisning
en alldeles afgjord fördel framför undervisningen af en infödd,
som ofta icke kan fullt sätta sig in i sina elevers tankegång och
de behof, som dessa hafva i och för sitt eget språk.
Lärjungarne redde sig redan vid slutet af andra året
ganska godt, när de skulle uttrycka sig på franska, och hade en god
grammatikalisk underbyggnad. Deras pronunciation var
oklanderlig; för den italienske eleven är det franska u-ljudet den största
svårigheten; ch-ljudet icke mindre; accentens olika läge i
italienskan och franskan — något som fransmännen, när de tala
italienska, aldrig iakttaga — tycktes däremot ej göra dem på långt
när så stor svårighet, som den franska accenten gör t. ex. oss
svenskar, som oftast i den franska konversationen bibehålla vår
* Egendomligt nog finner man nästan aldrig en italienare, som
förstår spanska, hvilket språk lian annars med så stor lätthet skulle kunna
tillegna sig. Spansk litteratur är nästan lika så okänd i Italien, som
portugisisk i Spanien.
** I norra Italien lär man i vissa skolor läsa tyska, liksom där
af naturliga skäl finnas flera som förstå tyska än i det öfriga Italien,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
