Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Genmäle till E. T,
385
ställningar böra meddelas med stor långsambet ocb försigtighet,
icke lämnas förrän barnet fått dem liksom inbrända i sitt
medvetande. Med detta ökade förråd af fakta följer helt naturligt
äfven ett ökadt ordförråd. Sedan läraren nämligen afslutat
skildringen af ett visst faktum, har han blott att säga: detta
kallas så och så; hvarpå han sjelf föregår med att ofta använda
det nya ordet. Barnen med sin inrotade härmningslusta gripa
snart med förtjusning efter den nya termen — denna är nu för
dem ett namn på ett förut kändt föremål eller förhållande,
icke ett främmande intresselöst ord, hvars betydelse man
tvingar dem att inlära. Man kan tycka, att det skulle göra
detsamma, om man utgår från ett ord eller från ett faktum, när
man dock alltid kommer från det ena till det andra. Men det
är icke detsamma, om man utgår från det som genast
intresserar barnet eller från det som är för detsamma främmande. En
muntlig skildring af ett faktum eröfrar i de flesta fall barnets
uppmärksamhet; ett okändt ord i läseboken är däremot blott en
stötesten, till hvars förklaring det kan lyssna med halfsofvande
likgiltighet. Att göra modersmålets ord till föremål för direkt
inlärande synes oss därför onaturligt, ändamålslöst och tidsödande.
Om föreställningarna ökas, så ökas orden, men om ordförrådet
ökas utan att föreställningen blifvit rikare, då är det illa stäldt.
Det är onaturligt att gifva särskild undervisning i ord, i
termer och särskild i fakta. Enligt vår tanke höra historiska
termer till historieundervisningen, geografiska till geografien —
och det är endast den otillfredsställande beskaffenheten af våra
läseböcker, hvilken ursäktar läraren, om han i sammanhang med
innanläsning gifver barnen en förklaring öfver ett uttryck, som
ännu icke mött dem i den egentliga ämnesundervisningen. Hvarje
lektion i svenska ämnen är dessutom en lektion i modersmålet
så nämligen, att lärjungen därunder inhämtar det ordförråd, som
tillhör de behandlade fakta, och därjämte så, att bela
undervisningen, så vida den är muntlig, är för barnen en öfning att
rätt uppfatta hvad som i korrekt form meddelas honom och att
likaledes korrekt, men enkelt återgifva detsamma. Denna som
biprodukt åtföljande modersmålsundervisning är god i samma
mån som läraren är mäktig af en klar och lefvande
framställning. Men är det nu icke onaturligt att afsöndra detta
språkliga element och däraf dana ett särskildt kunskapsämne? Oss
synes det lika onaturligt, som om man ville fixera luften och
med ögonen skilja den från de föremål, som den omgifver. Ty
Denkvermögen, insbesondere das Vertnöffen zu sprechen gewecjct und vielfach
geübt werden. Kursiveringen är gjord af oss för att beteckna det mest
karaktäristiska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
