Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Likformig uppställning af grammatiska läroböcker. 421
om de former, hvarunder de låtit en del af termerna uppträda.
Då dessa skola uteslutande användas i stället för de svenska
termerna, böra de ock införlifvas med språket och därför, så
vidt möjligt är, äfven erhålla svenska ordslut och
böjningsändel-ser. Språkutvecklingen syftar ock tydligen åt detta häll. Redan
för längre tid tillbaka har en del af dessa termer för alltid
bortlagt den latinska ändelsen, såsom subjekt, predikat, objekt m. fl.,
och under de senaste decennierna har en annan del visat
afgjord benägenhet för samma bortläggande, såsom substantiv,
adjektiv m. fl. En återstående tredje del af dessa termer vacklar,
såsom aktiv jämte aktivum, perfekt jämte perfektum. Då nu
språkanden omisskännligen sträfvar att bortlägga den latinska
ändelsen, hade de kom. väl bort främja denna sträfvan, i stället
för att snarare motarbeta den. De hade ock därigenom undgått
den beskyllan för bristande följdriktighet, som nu drabbar dem.
Således bortlägga de um i substantiv, adjektiv, verb och
particip, men bibehålla den i mperfektum, perfektum,
plusquamper-fektum, futurum, supinum, aktivum och passivum. Hvarför?
Ja, härpå svaras blott, att "frågan ställer sig svårare!"
Hvarför icke perfekt, aktiv o. s. v.?
Samma inkonseqvens har man visat i fråga om termernas
pluralisbildning, hvilken är omväxlande svensk och latinsk. Man
kan enligt kom. säga flera kasus, men icke flera modus,
numerus och tempus, utan böra dessa heta mo di, numeri och
tem-pora; man kan säga flera verb, men ej flera nomen och
pronomen, utan nomina och pronomina. Ingenting hindrar
emellertid att böja ifrågavarande ord efter de svenska substantivens 5
deklination, och lika liten otydlighet bör därvid uppkomma, som
vid nypandet af de hundradetals svenska ord, som böjas efter
denna deklination.
I fråga om kasus säga kom.: "Substantivets kasus kallas
de former, som det antager i följd af sin olika användning i
satsen. Kasus äro 4: nominativ, genetiv, dativ och ackusativ.
Dock betecknas numera endast genetiven genom en särskild
ändelse". I den ena satsen säger man således, att formerna äro
4, för att i den följande inskränka deras antal till en. Huru
förlika denna motsägelse? Är det ej orätt att tala om och
benämna former, som ej finnas? Då man säger, att ett svenskt
subst, står i dativ eller ackusativ, uttrycker ju detta ett rent
syntaktiskt förhållande, och termerna nytjas blott att beteckna
olika slag af objekt.
Af substantivets artiklar har upptagits ett tredje slag:
den bestämda fristående eller den, det, de, hvilket slag af
artikel vanligen hänföres till adjektiven. Kom. angifva ej något
Pedagogisk Tidskrift.
30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
