Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Likformig uppställning af grammatiska läroböcker.
427
ter skilja sig från hvarandra, tillhöra samma begreppsomfång,
men man söker fåfängt efter något sådant i de lämnade
definitionerna. Detta är dock iakttaget vid framställningen af
attributet och predikatsfyllnaden.
Efter dessa anmärkningar mot den allmänna behandlingen
af satsläran, framställa vi följande mot det sätt, hvarpå några
satsdelars begrepp blifvit angifvet. Predikatet, heter det,
kallas det verb, hvarigenom något utsäges om subjektet. Genom
denna bestämning lämnas man i ovisshet om mycket och stöter
likaledes på motsägelser i mycket. Af exemplen ser man, att
med verb menas här icke blott den enkla tempusformen, utan
äfven den sammansatta. Men bur skall man gå tillväga med
de-modala hjälpverben? Är i satsen han måste gå måste
predikat eller bör som sådant räknas båda orden måste och gå? I
satsen konungen har blifvit räddad äro de tre sista orden
utmärkta som predikat; se vi nu på framställningen af
predikatsfyllnaden, finna vi, att i exemplet gossen blifver yngling yngling
angifves som predikatsfyllnad, hvadan blifver måste vara
predikat; samma verb blifver är således i den förra satsen blott en
del af predikatet, men i den senare predikatet i dess helhet. Detta
verb blifva och verbet vara äro framstälda som predikater; men
huru de kunna vara det. då de i vanlig betydelse ej utsäga
något om subjektet, det torde för alltid blifva en outransaklig
hemlighet.
Yi förbigå definitionerna på objektet, då de kom. sjelfva
medgifvit deras otillfredsställande skick, och skulle af samma
anledning lämna adverbialet åt sitt öde, om vi ej i motiveringen
för det sätt, hvarpå adverbialet framstälts, funnit en åsigt, som
slagit oss med häpnad. Denna åsigt är, att "dativ-objektet, så
vidt som till dess uttryckande användes en preposition, lika väl
kunde uppfattas som adverbial." Men är således skilnaden
mellan dativ-objektet och adverbialet blott formel, liggande däri, att
det förra utan preposition, det senare med preposition förenas
med det utbildade ordet, så hvarför icke begagna sig af detta
enkla medel att befria sig från de svårigheter, som objektets och
adverbialets definierande synes uppväcka? Eörf. har emellertid
i tid varsnat faran i den riktning som han inslagit, ty han
afslutar de af oss citerade orden med att förklara, "att analogien
med uttryckssättet i de fall, där dativ-objektet betecknas med
särskild kasusform, synes fordra begreppets utsträckning." Att
man emellertid på fullt allvar kunnat fundera på att förklara
skilnaden mellan adverbial och objekt som blott formel, vittnar
om en oklar uppfattning af dessa satsdelars natur. Finnes det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
