Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Carl Ludvig Roth, en lärarekaraktär (Th. M.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
Carl Ludvig Roth.
att uppträda var hans tillmötesgående vänlighet, i hvilken
visserligen hans naturliga begåfning hade en stor andel, men
hvars utbildning måste tillskrifvas hans egen viljekraft, enär
han af naturen hade ett till häftighet lätt uppröidt sinne.
Sällan — säger minnestecknaren — har en mans död blifvit
inom det samhälle, han tillhörde, så beklagad som hans, och
hans lärjungar kände, att ingen kunde ersätta förlusten af
den, hos hvilken funnits en så sällsynt förening af en lärares
förnämsta dygder. I begåfning synes Drück hafva stått
framför de bägge förut omtalade lärarne — i manligt uppoffrande
hängifvenhet för kallet var han deras jämlike.
Det var under sådane mäns ledning som Carl Ludvig
Roth erhöll sin utbildning vid Stuttgarts gymnasium. Utom
de nu omnämda funnos vid denna läroanstalt flere både
kunskapsrike och rättskaffens lärare, bland hvilka Roth särskildt
omtalar filosofen Bardili, en man af hög själsodling. Denne
lärare anlade dock sina lektioner i filosofien efter en för
hög måttstock, hvaraf följden blef, att de endast kommo de
rikast utrustade lärjungarne till godo, hvarför också Roth
anmärker, att han kom till universitetet utan förkunskaper
i nämda vetenskap, ehuru han under 4 år af sin gyinnasiitid
däruti åtnjutit undervisning.
Men det fanns äfven vid gymnasiet så väl personer som
sakförhållanden, hvilka till en god del måste försvaga och
motverka den själsodling, de ofvan nämde lärarnes arbete på
ungdomen i och för sig var egnadt att befordra. Dock
medgifver Roth, att till och med de ofördelaktiga intrycken från
gymnasiitiden på sitt sätt icke blifvit utan frukt för hans
kommande pedagogiska verksamhet. Såsom en bland
gymnasiets största brister anför han det underminerande af
respekten för äldre och öfverordnade, hvilket oundvikligen
framkallades däraf, att åtskillige lärare ej voro vuxne sin
ställning som ungdomens ledare. Den barnsliga aktningen för
lärarne, den obetingade tron på deras öfverlägsenhet, som
gossen från hemmet medförde till skolan, led afbräck genom
somliges ojämnhet i uppförandet, tröghet och likgiltighet,
småsinne och okunnighet. Det fanns lärare, hvilkas
undervisning icke bar den minsta frukt; det fanns lärotimmar, under
hvilka läraren, själf oförberedd, utfor i förebråelser mot
lärjungarne för bristande förberedelse. Lektionernas tråkighet
födde naturligen begäret att söka ersättning i allehanda ofog.
Dessutom hade åtskilliga ovanor inrotat sig. Så var det
brukligt att pojkarne från och med inträdet i den klass, till
hvilken de vanligen uppflyttades vid fjorton års ålder, tilltalades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
