Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Om Linköpings gymnasium och trivialskola 1693—1711 jämte en blick på stiftets öfriga läroverk (G. Westling)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
friheter, hvilka äro studerande personer förunte, och hållas för
lösdrifvare"[1]. Rector magnificus tillrådde konsistorium att
hädanefter icke meddela något testimonium åt dem, som
funnos omogne att begifva sig till akademien, "så framt de
icke med föräldrarnes eller andra vederbörandes samtycke
förklarade sig vilja öfvergifva studierna och välja ett annat
vitae genus", i hvilket fall man kunde gifva dem testimonium
vitae på svenska och styra detsamma till den ort, där de
ämna försöka sin lycka, "ty när de erhållit testimonium vitae
i den form, att de fatta förtröstan att resa till akademien,
har man svårt att sedan rätta en sådan olägenhet, som därpå
följer". De hade då användt tid och kostnad på sin resa
och kunde icke utan föräldrars stora omhugnad och deras
egen nesa blifva viste från akademien[2].
Med tanke på de menliga följderna af detta själfsvåld
tog också Linköpings konsistorium detta ämne under
ompröfning, och för att rätt grundligt qväfva oskicket fattade det
1696 beslutet att ingå till kongl. maj:t med berättelse om[3],
huru åtskilliga studerande här vid gymnasium verkligen
föraktat konsistorii påminnelser och 1694 begifvit sig af till
akademien, och att äfven följande året, trots konsistorii
förnyade varningar, ej mindre än 8 gymnasister utan lof och
testimonia afrest till Upsala och Lund. Konsistorium
betonade i sin skrifvelse, att samtlige hade vid anstäld examen
blifvit funne omogne att "handtera studia academica". Men
konsistorium visste, att dess varningar äfven framdeles skulle
blifva fåfänga, när utsigter verkligen kunde finnas för dylika
rymmare att varda mottagne vid akademien, där de skulle
blifva sitt stift till vanheder och sig själfva mera till blygd
och skada än till nytta och fördel, "eftersom de ju saknade
den grund för sina akademiska studier, som hade bort
läggas vid gymnasium. Konsistorium förklarade sig icke kunna
tiga härmed, ty det skulle omsider nödvändigt lända Guds
församling till skada och detta konsistorium till hårdt ansvar.
För att bringa vederbörande i Lund till besinning af
de med saken förknippade vådorna beslöt konsistorium att
äfven dit sända en påminnelse, hvilken konsistorium ansåg
lämpligast kunde gifvas, när tacksägelsen afgick till Lund
för den nyårsönskan, som akademien behagat afsända hit.
Icke länge lät h. maj:t konsistoriales vänta på svar[4].
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
