Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Anmälningar och granskningar - A. E. Widholm, Fransk språklära (H. v. Feilitzen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A. E. Widholm. Fransk språklära.
235
hållas, att r och 1 i sådana förbindelser som i pourpre, peuple äro
tonlösa [genom tryckfel står b, c för e, f]. Två undantag, som
böra anmärkas vid denna regel, finnas lios Lücking sid. 5, 6. Sid.
11: Är au verkligen långt och slutet i epaule? Sid. 12: Ljuder
aou som sv. o i aoüt etc? "Fiacre"; i i ia uttalas icke diftongiskt
efter labiala konsonanter; i har då öfvergått till spirant. (Förf.
återger själf fiacre med fjak’r.) Efter andra konson. är i’s
natur mera omtvistad, när det står i omedelbar förbindelse med
annan vokal. — För ändelsen -ions se Tobler: Yom
französi-schen Versbau sid. 56, 57. Sid. 13: uttalas i poële sveptäcket
oe oftast som åa? Littré anger detta uttal, men i allmänhet
anses det uttalas som e. I poème etc. är gravis införd i stället
för trema efter 1878. Sid. 14: Yid bildningen af de franska
nasalvokalerna är det mindre korrekt att säga "näsan tjänstgör
som resonnansbotten"; absolut oriktigt är att påstå, att
luftströmmen icke passerar såväl genom näsan som genom munnen, jfr
Storm: Englische Pliilologie sid. 22. — När ie i ien är
diftongiskt eller icke, torde vara beroende på föregående konsonant.
I aspect etc. torde det vanligaste uttalet vara att både c
och t äro stumma [K. Z. I, 238]. S. 17 2) anm.: ordet choral
saknas. — Det olika uttalet af sch i t. ex. schème och schisme
är icke angifvet. Sid. 18: Till de ord, där i gui u uttalas, hör
också Gruipuscoa. Sid. 19. Förf. anser i likhet med Storm [Engl.
Phil. sid. 46, 47, 430] att i gn inuti ord mellan två vokaler
n är på samma gån g gutturalt och muljeradt. Sievers är som
bekant af annan mening, beteckningen an9jå för agneau kan i alla
händelser lätt leda till ett felaktigt uttal*. — Att i ord med
aspire-radt Ii "vokalen uttalas ur strupen" (!) är ett något egendomligt
uttryck. — Hvilka ord med stumt h äro i franskan direkt införda
från grekiskan? Sid. 21. Att uttalet ]j för muljeradt 1
ärför-svaradt af Littré, torde varit skäl att anmärka. Bland und. i
anm. saknas tranqiiille.
Sid. 22: "mn uttalas som nn i automne"; jämför sid.
15 c anm., där det heter, att i samma ord m är stumt. Det senare
uttrycket är riktigare, då blott ett icke gemineradt n höres. Sid. 24:
är det verkligen ett å-ljud, som höres i quoi? Sid. 25: i errer
höres icke två r utan blott lång konsonant, (för att begagna
Sievers benämning), då det endast är i lärda ord som franskan
har geminerad konsonant. [Sievers sid. 174.] Sid. 26: S är
också hörbart i nom. propr. la Lys — g anm. 2: Mars sak-
* I denna fråga har nyligen förekommit en intressant diskussion,
mellan Joret och Storm i Bevue critique 1882 II, s. 284, 449, där Joret
framhåller, att det fr. gn är identiskt med det it. gn och det sp. n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
