Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Anmälningar och granskningar - E. I. Törnberg, Hjälpreda till folkskolans läsebok (C. F. H.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
E. I. Törnberg, Hjälpreda till Folkskolans läsebok. 310
att gifvas åt barn af 8 à 9 års ålder i stället för t. ex. den
frågan: Hur bruka barnen säga i stället för "jag slår vad med
dig?" Svar: "Jag vågar med dig" eller något dylikt, som gör all
vidare förklaring onödig).
"Bränning = undervattensskär".
(Och drottningen dem med ögonen neg). "Med ögonen
neg = niga = sjunka = lät sina ögon falla på dem från
hjässan ned till fotabjället".
"Förgyllande väf: förgyld väf — gyllene, guldsömmad väf".
(Det är frågan om en ännu ofullbordad väf).
(Och arbetet stiger allt högre opp från Vänerns strand
emot norden). "Arbetet stiger = arbetet blir större och
svårare".
(De tänkte så säkert få konungen fatt.) "Fatt = subst.
= tag".
(Spricka sönder.) "Sönder = i sär, i tur".
Om somliga förklaringar vet man knappt, hvad man skall
tänka. Man får hoppas, att äfven den enfaldigaste lärare ej
skall af "hjälpredan" låta förleda sig att, då folkskolebarnen
läsa om myrorna, undfägna dem med en särskild historia om
hvar och en af de labyrinter, som "de gamle omtala", eller af
Wallins högstämda "Guds lof" taga sig anledning till zoologiska
beskrifningar öfver olika slag af gazeller med latinska namn
och allt. Att helt enkelt utbyta ordet "myrmalm" mot
järnoxid-alhydrat eller försöka lära dem, att den och den "talfiguren"
"heter aposiopesis" skulle närmast kunna kallas ett dåligt skämt.
I "hjälpredan" synes det dock vara rena allvaret, ty det
sistnämda omtalas två gånger med några få sidors mellanrum.
Ordförklaringarna hålla sig strängt inom det område, som
namnet tillkännagifver. Det synes ej hafva fallit författaren in
att hela tankeföljder lika väl som enskilda ord någon gång
kunde tarfva belysning. Så t. ex. lämnas vid följande rader:
"Snart märks ej spår af stormens gång,
af blixten, se’n han lyst.
Men tyst lägger tiden stund till stund,
och du täljer dock icke hans dar:
och tyst flyter böljan i hafvets grund,
fast regnbäcken skrålande far".
ingen annan förklaring än denna: "Skråla = hålla
oväsen".
Efter hvad som redan blifvit anfördt, torde väl det
tillägget knappast vara nödigt, att "hjälpredan" ej häller i språkligt
hänseende utgör något mönster. För fullständighotens skull vilja
vi dock äfven rörande den saken anföra några exempel:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
