Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 11 - Läraremötet i Vesterås
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
393 Lärareraötet i Vesterås m, m.
lan. Tal. trodde, att man vid ifrågavarande öfningar beträdt en
afväg. Skulden bärtill låge hos skolstadgan, som i sina
föreskrifter rörande modersmålet i de tre lägsta klasserna satte främst
läsning med förklaring af innehållet, men först i andra rummet
talade om rätt betoning och riktiga språkljud. Beträffande det
som lästes i första och andra klasserna syntes stadgan ej häller
åsyfta någon utanläsning utan blott "utfrågning" af innehållet.
Detta vore kanske lämpligt i folkskolan, där blott få läroämnen
och läroböcker förekomma och där lärjungarne i allmänhet äro
äldre, men ej i det allm. läroverket, där tiden behöfs till så
mycket annat. Analyseringen vore också på lärjungarnes
åldersstadium för svår och störde intrycket af det för känsla och fantasi
tilltalande i innehållet. Den blir till sist ej annat än slentrian,
emedan barnet ej har ord och ordasätt nog till sitt förfogande.
Mera vigt borde därföre läggas vid utanläsningen, hvarigenom
lärjungen finge ett godt förråd af bilder och uttryck. För
barnet vore det ordet, som föder tanken ej tanken ordet. Det vore
en psykologisk nödvändighet att först tilltala barnets känsla och
fantasi och sedan dess reflexion. Att ställa innehållets
uppfattande främst i första och andra klassen (=för 9- och 10-åringar)
vore däremot naturvidrigt. Tvärtemot stadgan, borde utfrågning
förekomma först i 3:dje kl. men utanläsning af lämpliga stycken
i l:sta och 2:dra. Som det nu är, tar utfrågningen bort den mesta
tiden under det att själfva innanläsningsöfningen blifver
jämförelsevis alltför ringa. Innanläsningen i de två lägsta klasserna borde
därföre hufvudsakligen gå ut på 1) vinnande af rena språkljud och
riktig betoning i enlighet med högsvenskans fordringar; 2)
utanläsning af därför lämpliga stycken.
Emot denne talare anfördes, att stadgans föreskrift i saken
nog vore riktig, blott den rätt tillämpades. Uppfattning af
innehållet vore nödig för att kunna läsa väl innan- eller utantill.
Analysen kunde ske i få ord, blott de vore väl valda. Återgifvande
af det lästa kunde och borde gifvas såsom hemlexa. En talare
förklarade sig "ej sätta stort värde på ordens kling klang" och ansåg
utanläsning åtminstone af poetiska stycken onödig och onyttig, då
förståndsodlingen och öfningen att använda egna ord vore
hufvudsaken. I det hela synes emellertid den förste talarens
uppfattning af saken hafva erkänts såsom behjärtansvärd. Diskussionen
skulle utgöra svar på frågan.
9. Huru höra skolans andaktsstunder ordnas, och
hvilken betydelse kunna de sägas hafva för skolans lif?
Äfven denna fråga inleddes med ett föredrag af den som
framstält henne. Andaktsstunderna hade icke blott en religiös
utan äfven en disciplinär betydelse. De manade till ordentlighet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
