Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
Karl Warburg. Svensk Litteraturhistoria.
går vara dr Warburgs mening. Prosaromanen börjar först efter
medeltidens slut. Bland de svenska tragediförfattarne saknar
man de troligen bästa, nämligen Buneberg och Strindberg.
Idyllen skildras såsom en diktform, som är fri från all förkonstling
och där andens stora frågor slumra. Ursprungligen var väl detta
förhållandet t. ex. hos (den ej nämde) Teokritos, men Yergilii
ekloger äro i likhet med de flesta idyller ju endast en
parfymerad hofpoesi, som visst ej är fri från förkonstling. Ej häller
slumra andens stora frågor alltid i detta diktslag, exempelvis
Herman und Dorothea, hvars bakgrund ju utgöres af den franska
revolutionen. Andra idyller finnas ju, som äro rent revolutionära,
t. ex. "Utan hus och hem" samt Romeo und Julia im Dorfe. Då
förf. talat om den "mytiske" Homerus hade väl med ännu större
skäl detta epitet bort begagnas om Aesopus.
Beträffande den s. k. fornnordiska litteraturen har förf.
vidtagit ett steg åt det rätta hållet därigenom att ban äfven inrymt
en mindre afdelning åt den s. k. fornsvenska. Visserligen ville
jag hafva denna skrifven något annorlunda, men utrymmet nekar
mig att inlåta mig på denna fråga, som för öfrigt endast
praktiskt kan lösas. Däremot måste jag fortfarande opponera mig
mot att den isländska litterateren inrymts i läroboken. Väl är
det sant, att man från denna litteratur kan draga vigtiga
slutsatser med afseende på den svenska, men detta kan man i lika
hög grad göra från Saxo, den fornhögtyska och den
anglosaxiska litteraturen, dels dragas aldrig dessa slutsatser af förf.
Orsaken, hvarför denna litteratur upptages, synes sålunda
bero på den gamla, visserligen längesedan vederlagda, men dock
seglifvade åsigten, att denna litteratur vore gemensamt nordisk.
Men om detta med något sken af sanning låter säga sig om
åtskilliga gamla sånger, hvilka ehuru upptecknade på isländskt
(icke gemensamt nordiskt) språk, likväl enligt fleres mening
förutsätta ett samnordiskt ursprung, kan det omöjligen påstås om
sagolitteraturen t. ex. Niall, Gunlaug Ormstunga m. fl., hvilka ju
dels äro affattade på ett för svensken främmande tungomål, dels
behandla specifikt isländska tilldragelser. Jag vågar därför
hoppas, att dr Warburg i nästa upplaga af sitt arbete skall taga
steget fullt ut och slopa hela denna litteratur, ty i detta fall är
det ingen vinst att vara konservativ. Likaså vore det önskligt
att förf. då äfven gick ett steg längre i ett annat afseende. I
första upplagan förändrade förf. de isländska namnen efter
moderna ljudlagar, i denna upplaga har detta endast skett delvis.
Jag hoppas, att. den nästa endast må innehålla de namn,
personerna verkligen buro på sin tid. Särskildt oriktigt är det att
skrifva Njåll, då namnet är keltiskt och uttalades Ni’all, ej Niåll,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
