Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
U. L. TJllman, Kyrkohistorisk läsebok. 198
barderna 756. Detta måtte bero på missuppfattning. Ty väl
var Aistulf nära att eröfra Rom vid den tiden, och hans folk
beskylles af romerska historieskrifvare att hafva farit fram som
hedningar emot heliga ting och orter, men Rom blef dock
räddadt genom Pipins mellankomst i). Sid. 78 talas om
Longo-bardiska rikets eröfring år 1774. "Vid denna tid", fortsätter
förf., "var det ock som Winfrid i de nyss vunna biskopsdömena
i Tyskland lade en fast grund till påfvens makt. Men, som
bekant är, dog Winfrid redan 755 och förhållandena hafva sedan
helt och hållet förändrats. Karl den Store har redan vid år
774 med kraftig hand börjat ingripa i Italiens förhållanden,
och påfven Adrian hade nogsamt fått erfara, att han i
Franker-konungen fått ej blott en bundsförvandt utan en herre 2). Sid.
94 uppgifves Innocentii dödsår till 1215. Måste väl vara 1216?
Sid. 115 omtalas bibelförbud af Gregorius VII. Innocentius III,
Gregorius XI. Borde ej Gregorius IX:s också varit nämdt? Sid.
125 uppgifves, att Wycliffe blef professor i Oxford 1374, emot
hvad Neander efter Vaughan och Leivis uppgifver. 1374 blef han
"ledamot af komité’ etc.", men redan 1372 blef han väl professor?
Sid. 150 uppgifves, att wittenbergska lärarne i juli dragit in i
Leipzig. Köstlin, som förf. eljest följer, och äfven andra källor
säga, att det skedde midsommarsafton, och att disputationen
varade från den 27 juli till den 16 juli3). Sid. 270 är Spegels
dödsår orätt uppgifvet till 1718; sid. 257 uppgifves det rätt
till 1714. Sid. 230 uppgifves Bartholomeinatten och Colignys
mord hafva händt 1573 i st. f. 1572.
Till sist en sak kanske af mindre betydenhet, men i alla
fall värd att påpekas. Sid. 296 har förf. karaktäriserat don
schartauska riktningen såsom pietistisk. Vi kunna ej instämma
häruti, alldenstund det för pietismen egendomliga —
konventikel-väsendet af Schartau alldeles förkastades och sträng lydnad för
borgerlig ordning påyrkades (jfr isynn. Bref i Andl. ämnen
XXVIII:de brefvet och den däri förekommande kritiken öfver
Stange). Ja, om det förhölle sig så, som Cornelius*) uppgifver,
att han "alltid begagnade enskild bikt och ovilkorlig absolution,
äfven sedan handboken af 1811 hade infört allmän bikt och
vilkorlig aflösning såsom den lagstadgade formen för skriftermål",
så skulle man snarare kalla honom för gammal-ortodox, när man
besinnar, huru Spener och ännu mer hans efterföljare motsatt sig
’) Jfr Oelsner, Jahrbb. d. Fränk. Eeichs u. Pippin 265.
J) Jfr Waitz anf. arb.
3) Jfr Köstlin, Martin Luther I: 256 och PBE 2 IX: 44.
4) Handbok i Svenska kyrkans historia sid. 257.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
