Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264
Tankar rörande religionsundervisningen.
skrift för 1879 i sin uppsats "Några ord om
religionsundervisningen på skolans högre stadium, och vi kunna ej neka
oss nöjet att derur anföra följande:
"Men hvad är då egentligen orsaken till att dogmatiken
fått en så framstående plats vid undervisningen? Är det
skollagen? Visst icke! Den stadgar: ’troslärans
hufvuds&n-ningar efter en kort lärobok och med hänvisningar till den
Hel. skrift’, sedan den såsom n:o 1 uppstält nya testamentets
läsning; och sista förordningen af 1877 för reallinien känner
icke till någon troslära alls. Hvad är då orsaken? — Jag
vet ingen annan än traditionens eller vanans makt, som
härvidlag, såsom så ofta, har födt en slentrian, svår att utrota.
Den myckna dogmatikläsningen är en qvarlefva från den tid,
då skolan var ett slags prestseminarium. Den har således
rätt gammal häfd att åberopa sig på. Det måste vara
pieteten för denna häfd, som gör, att man med bästa vilja i
verlden ej kan lyda lagen, ty det finnes inga ’korta’
läroböcker i trosläran, endast ’långa’, passande till kompendier
för prestexamen".
Beträffande sista punkten i det från herr Personnes
uppsats anförda, måste vi dock inlägga en protest. Bristen
på lämplig kort lärobok hvarken behöfver eller får utgöra
något hinder för att inskränka dogmatikläsningen.
Ingenting hindrar läraren att gallra ut åtskilligt ur en lärobok,
hälst då han anser ett dylikt förfaringssätt stå i
öfverensstämmelse med lagens ande och föreskrift. Att med två
undervisningstimmar i veckan läsa dogmatik till den vanliga
omfattningen, anse vi helt enkelt innebära ett officielt uttryck
af ringaktning för bibel och kyrkohistoria. Och det borde
anses vida farligare att utsätta sig för misstankar i detta
senare afseende, än att råka ut för beskyllningar angående
bristande sympati för dogmatiken. Vi för vår del yrka på
bibelns och kyrkohistoriens rätt och vi våga påstå, att det
är den upplyste religionslärarens pligt att betydligt förkorta
de nu brukliga läroböckerna i dogmatik. Herr Personne har
äfven såsom ett hinder för inskränkandet af
dogmatikläsningen gjort en antydan om de uppgifter, censorerna pläga
gifva vid mogenhetsexamina. Men han uttalar ju äfven i
sammanhang härmed sin öfvertygelse om, att beskaffenheten
af deras uppgifter just har sin grund i det sätt, hvaipå
religionsundervisningen sedan gammalt bedrifvits. Vi tro ock
att så är förhållandet. Men om så är, då måste vi ju säga,
att den själfständige läraren, som vet hvad han vill, nog
skall kunna göra sin vilja gällande med afseende på arten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
