Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
429 Om flyttningar och tentamina.
äfven i de ämnen, hvari de vid vårexamen blifvit godkända.
Detta synes dock vara mindre egentligt. Ty i det, hvari de
vid vårterminens slut ansågos mogna för flyttning, böra de
väl anses likstälda med sina kamrater äfven vid
höstterminens början, enär man ju icke har laglig rätt att fordra
någon förkofran under ferietiden. I allmänhet aflöpa nog
också dylika pröfningar så, att vårterminens betyg få gälla,
äfven om pröfningens resultat varit mindre gynnsamt.
En annan fråga är, om icke en tentand, som under
ferierna haft tillfälle att förkofra sig äfven i något annat
ämne än det, som hållit honom qvar, skulle ega rätt att
begära pröfning äfven i detta och att i och för flyttningen få
sig- tillgodoräknadt det högre betyg, som denna pröfning
möjligen skänkte honom. Följdriktigheten synes åtminstone
fordra detta.
Hvilken skall tentera i de i fråga varande pröfningarna,
den lärare, som tager emot afdelningen eller den som
lämnar densamma? Allmän praxis tyckes bestämma sig för det
förra alternativet. Det senare synes oss ändamålsenligare.
Yi skola anföra skäl för denna åsigt.
Den lärare, som lämnar afdelningen, bör kunna
anställa en grundligare ocli för tentanden mera närgående
pröfning. Han känner dennes svaga sidor och kan därför
lättast utröna, om han förkofrat sig i de delar, hvari hans
kunskaper voro otillräckliga. Samme lärare har ock i minsta
detalj närvarande för sig, hvilka fordringar man eger rätt
att ställa på tentanden, och kan därför lätt anordna
pröfningen så, att intet väsentligt förbigås. Under honom är
därför minsta faran att tentandens kunskaper till dennes
eget och läroverkets skada blifva öfverskattade.
Pröfningen bör i sä fall och blifva mera rättvis. I
trots af all konferering behandla dock aldrig två lärare
samma ämne på samma sätt. Den ene lägger mera vigt vid en
sak och utreder företrädesvis denna, den andre fäster sig
vid en annan. Det är därför icke sagdt, att en lärjunge får
tillfälle att lägga i dagen sin kunskap, då han skall tentera
för en annan lärare än den, som undervisat honom. Han
kan då blifva pressad på sådant, som hans lärare
genomgått jämförelsevis ytligt, medan hans grundligare insigter i
andra delar af ämnet icke komma till sin rätt. Lägga vi
härtill, att en lärjunge har lättare att återgifva hvad han
inhämtat för en lärare, vid hvars sätt och frågor han
älvan, så torde det vara tydligt, att han vid en pröfning för
denne löper minsta faran att blifva underskattad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
