Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om med ljuds dubbelteckning.
Till femte häftet af Pedagogisk Tidskrift för detta år har
hr V. Sjögren insändt en uppsats, som angifver sig vara en kritik
af min uppsats: " Om teckningen af långt konsonantljud" i
Ped. Tidskr. 1872, men den är så långt ifrån att vara en kritik
af den af mig påvisade regeln för medljudens dubbelteckning,
att den tvärt om bestyrker den, under det att den i stället
vederlägger den åsigt, som hr S. själf förut uttalat i tidskriften
Verdandi d. å. s. 12, hvarest han säger: "Jag tror sålunda, at man
på goda grunder kan påstå, at vi i vår framtida stafning böra
aldeles bortläga dubelskrifning af medljudet, och at vi böra
vid en reform närma oss til det målet så långt omständigheterna
medgifva och framför alt icke gå åt motsat hål." Under
sådana förhållanden kunde ju ett svaromål synas öfverflödigt; men
för undvikande af allt missförstånd torde det dock vara af nöden
att icke med tystnad låta därvid bero.
Hr S. påstår, att det kraftigaste skäl, jag anför för min
princip, är dess öfverensstämmelse med det nuvarande bruket,
och att mitt bevis för principens riktighet grundar sig därpå, att
undantagen från regeln äro förvånande få. Så är emellertid icke
förhållandet. Regeln grundar sig på en ljudlag, nämligen lagen
för medljudens utsägbarhet, men jag har visat, att
språkutvecklingen instinktift följt regeln, så att endast få undantag i
det bestående förekomma.
Hr S. vill grunda sina uttalanden på statistik, men
glömmer den vigtiga satsen, att man icke utan vidare får taga ut
medeltal af eller proportioner emellan allt för olika storheter och
sedan å nyo jämföra dessa med livar andra, och att man icke
häller får jämföra medeltalsvärden från en grupp med mycket
vanliga ord med sådana från en grupp med ovanliga ord.
Detta borde vara kändt af hvar och en, som söker röra sig på
statistikens område. Om man vill räkna ändringarna för sida af
f och fv till v, ställa sig resultaten vidt skilda, om man
medräknar det lilla ordet af, eller om man utesluter det, under det
att om man tager med eller utelämnar ett sällsynt ord (t. ex.
skafva, slef, körfvél e. d.), detta icke nämnvärdt inverkar på
medeltalen. När hr S. på sid. 216 medtager på ena sidan så
vanliga, d. v. s. ofta återkommande, ord som om, som, han, hon,
den, man, kan, men på andra sidan icke har några motsvarande,
må man icke undra på, att han kommer till de resultat, som
ban anför.
Att jag icke, såsom hr S. tror, endast tager hänsyn till
tydligheten, utan just söker att sätta tydligheten och bekvämlig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
