Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
306 Ett ord i frågan om skolans förhållande till lifvet.
också i många afseenden obestridligen är mycket bättre än
det var for en 30 à 40 år sedan. Men i trots af allt detta
är samma skolväsen f. n. föremål för ett missnöje, en oro,
som knappast haft sin like, och, hvad som icke minst är att
beakta, detta missnöje, denna oro har vuxit med de
omiss-känliga förbättringar, som införts. Huru, kan man med skäl
fråga, skall nu detta förhållande kunna förklaras?
Vår senaste läroverkskomité och många med den hafva
trott sig i latinet finna fröet till det onda. Om de hafva
rätt, då har jag ingenting lärt af min mer än trettioåriga
verksamhet såsom lärare och uppfostrare. Nej, jag har med
hvarje år — ja jag må väl säga: med hvarje dag — blifvit
mer och mer öfvertygad att fröet till detta onda ligger i
något helt annat. Min erfarenhet säger mig nämligen, att
orsaken till det beklagliga misstroendet mot vårt
undervisningsväsen väsentligen ligger däruti, att lagstiftningen under
inflytelse af allmänhetens starka påtryckningar gjort sig
skyldig till en missuppfattning af skolans förhållande till
lifvet, att den låtit förleda sig till en otidig omsorg om
morgondagen. Jag har i det föregående antydt i hvilken
mening dessa sistnämda ord kunna ega tillämplighet pä
pedagogiska förhållanden i allmänhet. Nu vill jag i korthet
söka uppvisa, att de i denna mening verkligen ega
tillämplighet på dessa förhållanden hos oss.
Vid betraktandet af de mångfaldiga, mer och mindre
bjärt färglagda skildringar, i hvilka missnöjet med vår tids
skolväsen sökt sitt uttryck, har jag trott mig kunna
sammanfatta de missförhållanden, öfver hvilka klagan föres, under
följande rubriker, hvilka också, såsom bekant, pläga af de
klagande själfva mer och mindre allmänt användas, nämligen:
1) Mångläseri,
2) Formalism,
3) Öfveransträngning,
4) Brådmognad,
5) Blaserad intresselöshet,
.. 6) Litterär öfverproduktion.
Är det sannolikt att ansvaret för dessa missförhållanden
kan falla på ett enda läroämne, nämligen latinet, och att de
sålunda genom latinets uteslutande från läroplanen skola med
någon säkerhet undanrödjas? Redan den omständigheten att
undervisningen på den reala linien icke, så vidt jag vet, är
fritagen från de nämda anklagelserna, redan den
omständigheten, säger jag, bör mana till att tänka mer än en gång
på denna fråga, innan hon besvaras med ja. En kort erin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
