Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
488 Professor E. Tegnér mot; Kättstafningssällskapet.
af ’dylika språkfel, men dessa få ju då på samma gång en tröst
i det kanske välkomna tillfället att rätta sin felande nästa.
För öfrigt förstår jag ej, hvarför man i detta afseende skall
vara mera nogräknad med sj, än med många af våra öfriga
bokstäfver, som ur denna synpunkt visst icke bestå profvet bättre.
Typerna a, e, i, o, u, y t. ex. ha ju ett belt annat ljudvärde
i vårt modersmål än i de engelska, af de flesta bildade svenskar
kända och använda namnen Salisbury, Greenwich, Brighton,
Liverpool, Dublin, Hyde park. Och för att välja endast ett
exempel ur konsonanternas rad, v betyder ju någonting helt
annat i do tyska namnen Gustav. Havel, Hannover än i de
svenska Gustav, gavel, alkover. Hvad skulle P. T. svara, om
man, mutatis mutandis, mot hans w-reform anförde hvad han själf
i A. A. s. 45 andragit mot sj: "Det har–synts mig
orimligt att sätta en tvetydig och därför sämre v-ljudsbeteckning i
stället för en otvetydig och bättre (fv), som vi redan ega".
Sådan tvetydighet kan belt enkelt icke undvikas, så länge de
svenska språkljuden betecknas med samma typer, som användas
i andra lefvande språk, där de ofta ha annat ljudvärde och från
hvilka personnamn och geografiska namn då och då inflyta i vår
litteratur.
Då det således ej gärna kan råda något tvifvel om att en
s/e-reform är af behofvet påkallad, och sj vid närmare pröfning
visat sig hålla profvet på ett utmärkt sätt, torde sällskapet i
denna punkt ej behöfva fästa sig vid P. T:s kritik. Sista gången
P. T. tagit till orda i denna fråga är i A. A. s. G5, där det heter,
att "sj uppenbarligen ej kan räknas som definitivt tecken", men
äfven häri nödgas jag motsäga granskaren. Vore vi så lyckliga,
att vi redan nu hade sj såsom genomförd beteckning för
sje-Ijudet, funnes intet talande skäl för att yrka på en reform; hvad
P. T. i N. O. s. 119 anfört till försvar för x, skulle med ännu
större fog kunna åberopas för sj; då ett tecken en gång finnes,
"ha vi blott att överväga, om do ölägenheter det vållar äro så
stora, att de motivera en ändring däraf", och hvad sj angår, äro
som jag sökt visa dessa ölägenheter försvinnande små; det skulle
nästan uteslutande vara teoretiska .skäl, som kunde åberopas
fölen revolution, men sådana äro i vår praktiska tid icke mycket
värda.
Då enligt P. T. tvetydighoten ensam bör anses som ett
tillräckligt afgörande skäl mot en utsträckt användning af sj,
väcker det någon undran, att granskaren fäster så liten vikt vid
tvetydigheten hos en annan typ, som sällskapet just af denna
grund angripit, nämligen o såsom tecken för å-ijud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
