Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Några ord om undervisningen i modersmålet inom allmänna lärovärkens sjätte och sjunde klasser (P. B.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Några ord oin undervisningen i modersmålet.
17
tigare för den nyblifne studenten att känna till sitt lands
förnämsta litterära författare och alster än att hjälpligt kunna
leta sig fram i våra äldsta skrifter. Detta senare studium
tillhör universitetet.
Hvad slutligen beträffar uppsatserna på modersmålet,
böra ämnen för dessa väljas inom kretsen af lärjungarnas
vetande och således hufvudsakligast ur de lärokurser, som
de genomgått. Dessutom böra, åtminstone i sjunde klassen,
flera ämnen utdelas för hvarje gång, så att lärjungarna må
hafva tillfälle att välja. Det är nämligen uppenbart, att, ju
större valfriheten i detta afseende är, desto lättare måste
författandet af uppsatserna blifva och desto bättre själfva
uppsatserna, för så vidt nämligen lärjungen i allmänhet
skrifver en bättre uppsats öfver ett ämne, som han beherskar
och intresserar sig för, än öfver ett ämne, där detta icke är
fallet. Välbetänkt synes alltså att i detta fall följa den
metoden att samtidigt utdela ämnen, hämtade ur svenska
historien, allmänna historien (såväl gamla som nva),
litteraturhistorien, litteraturen, geografien, naturvetenskaperna och
kristendomen *. Önskligt vorej också, att bland de ämnen,
som årligen utdelas vid den skriftliga mogenhetsexamen,
ämnen ur svenska litteraturen och litteraturhistorien ej saknades.
Detta är ju en billig fordran af läraren i modersmålet, som
i de flesta fall får ansvara för abiturienternas svenska
uppsatser i afgångsskrifningen. Att dela ut s. k. allmänna ämnen,
sentenser, ordspråk, moraliska satser o. d. tjänar just ej
mycket till. Erfarenheten visar snart, att dessa endast
väljas af ett fåtal och vanligen af de lärjungar, som ej ega
tillräcklig sakkunskap för att behandla ett annat förelagdt ämne,
och att endast undantagsvis någon "går i land" med dem.
De erbjuda nämligen alltför stora svårigheter med afseende
på såväl disposition som omväxling i uttryck och gifva
därför ofta anledning till svammel och prat. Meningen med
kriaskrifningen är ju också den, att lärjungen vid sitt utträde
i lifvet skall kunna behandla ett ämne, som ban känner till,
och ej den, att han i likhet med Greklands sofister skall
kunna tala och skrifva om hvad som hälst. Däremot måste
sådana allmänna ämnen, vid hvilkas behandling ett bestämdt,
konkret innehåll lätteligen erbjuder sig, anses såsom mycket
lämpliga, t. ex. Hvad innebär skaldens uppmaning att inom
* Faran, som skulle ligga däri, att ämnen gåfves inom vissa af
dessa vetenskaper, nämligen afskrifvande ur läroboken, undvikes lätt, om
ämnena formuleras på ett förståndigt sätt.
Pedagogisk Tidskrift.
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
